Jag är så Glad :)

Jag är så glad Trallallala.. :)

Beah och Tilly har nu hälsokollats och båda hade Patella UA och Ögonlysningen UA. 
Gud så skönt för nu vet jag att de är godkända för avel! Skk har ju inga krav på det men som uppfödare vill man ju avla på friska djur :)

På bilden är det två av mina barnbarn som är på besök och naturligtvis så vill de kasta kottar med pudlarna, det är det bästa pudlisarna vet för bara jag säger ordet "kottar" så springer de iväg till "kottträdet" de små rackarna.

Kira och jag tränar viltspår var och varannan dag nu för jag har bestämt att försöka ta anlagsprovet innan augusti slut. Hon är jätte jätte duktig men jag vill att det ska sitta perfekt. Man kan ju göra provet hur många gånger som helst men jag vill så gärna lyckas redan första gången, sån är jag!
I förrgår hade jag lagt ett spår på heeelt okänd mark. Jag gick och gick, över en myr, in i lövskog, in i tallskog och över två gigantiska krondiken och hade ingen aning om vart jag befann mig. Blodet och snitzlarna tog slut så det var bara att lägga klöven där jag stod. Nu var jag ju tvungen att ta mig därifrån också och man kan inte gå i samma spår tillbaka så det var bara att fortsätta gå i - ingenstanns! Som tur var så har jag precis köpt en mapp i mobilen "Dog Track" så jag kunde försöka gå så nära som möjligt till starten. Alltså den terrängen, ni anar inte... :( Så med lite ont i magen av att gå där igen så drog Kira och jag iväg igår för att ta spåret (det hade då legat 17 timmar). Satte selen på en ivrig Kira, hon älskar detta, och drog iväg. Hon gick klockrent i spåret, vilket jag faktiskt inte vågat hoppas på då det var så svårt, ca 20 meter innan råddjursbenet så tvärstannade hon och började "cirkulera", vägrade gå mer. Fasen tänkte jag nu när vi var så nära, så jag selade av henne och hon fick gå lös. Jag måste ju ha med mig klöven!!! Kröp in i snåret och helt plötsligt hör jag hur det brakar till runtom mig - VILDSVIN !!! Jag hade varit så fokuserad på vart jag satte fötterna för att inte ramla i spåret och nu när jag tittade mig omkring så fick jag se att det var uppbökat överallt! Jag lovar er, blodet frös till is! Jag sprang (och ramlade) så fort jag orkade i bakspåret. Kira sprang precis bredvid mig och det var Tur att jag hade Dog Trackern så jag kunde se vart vi hade gått. Åter tillbaka i bilen och tryggheten så kom tårarna av lättnad - Aldrig aldrig aldrig tillbaka dit !!!
Idag har det varit lugnt men i morgon drar jag/vi till skogs igen :)

Ibland som stimulering så gör jag "Leta" åt hundarna, pudlarna för sig och de stora för sig. Jag har en liten skogsdunge bakom huset dit jag går med små små korvbitar eller köttbulle bitar som jag sen gömmer lite överallt, det kan vara på grenar, gömda under löv eller pinnar, uppe på stenar, intryckta i stammar... osv. Sen släpper jag hundarna och säger "Leta" och nosarna jobbar för högtryck kan jag lova, lite fuskigt är det för Kiras nos är ju redan utvecklad för lukter så skyndar sig inte bernisarna sig så tar korvarna fort slut, eller ja fort och fort de kör väl på i 20 minuter iaf. Pudlarna får ett mindre område och det är mycket intressant att se hur de utvecklar sitt luktsinne. Några är superduktiga (Charlie och Ziva) och några lär sig mindre, typ Beah som jag tror tappat luktsinnet ibland ;) En sak är dock gemensamt, de blir helt slut mentalt efter detta så det är ett enkelt tips på stimuli :)

Det blev några rader, jag menar ni måste ju veta att jag inte glömt er ;)

Kram alla goa!