Grattis Tilly på 3-årsdagen!

GRATTIS Tilly 3 år !!!
Jag brukar inte bry mig om hundarnas födelsedagar men här ligger hon omringad av mamma Lisa till höger och bästa polarna :)
och Ja de Har fått lite gottigt!

Livet går vidare här i Törne, jag har fått min cortison spruta så nu knallar, läs pulsar, vi i skogen igen, de där små pudlisarna orkar inte pulsa så värst mycket så vi håller oss på plogade vägar och upptrampade stigar.

Kira är inte dräktig tyvärr, jag har inte tagit ultraljud på henne men hon har Ingen mage och tuttarna är inte rosa så...
Faktum är att hon har blivit tjock ja jag menar tjock - uh så hemskt och det beror INTE på mig nänä helt och hållet Mats fel :( "De måste ju ha lite godis när de varit ute och sprungit en sväng" eller "det är klart att de måste ha kulor i filmjölken på morgonen" Va fasen... Det behöver och ska Inte Kira ha, grrr!
Måste få ner vikten innan april då det är officiell utställning i Forshaga. Alltså okej hon är inte Fet men tjock (om man nu förstår skillnaden ;)

Då det är svinhalt under snön så har Dennis sträckt när de har busat här ute så han är lite halt på höger fram men jag tror han totalt struntar i det för jag lovar er, springa kan han! Det är lite knivit det där, ska han vila eller ska han få springa? Jag har valt att han gör som han vill, rätt eller fel ja det spörs (= får tiden utvisa).
Ziva är ju lite rolig för så fort det är snö eller det regnar så spelar hon ett spel, "det är ju så synd om henne att gå ut i detta elände men om hon hoppar på tre ben så tycker hon att jag ska tycka synd om henne så hon slipper vara ute" - skithund !!! Gammal är äldst heter det va? ;)

Alltså vad tiden går fort, Daisay blir 11 år i år och Ziva och Charlie 10 år. 11 år på en bernis är Väääldigt mycket! Hon är helt fantastisk, aldrig varit till veterinär för krämpor eller skador (förutom en gång när Jag fick panik för att hon haltade på ena bakbenet och trodde att höften var helt skadad - hon hade sträckt sig !!!) Gamla damen är lite stel ibland men när de får springa lösa i skogen så brukar hon ta några race sen går hon bara bredvid mig, hon känner nog själv vad hon orkar.

Jag är så lycklig att jag har möjligheten att leva det liv jag lever, att ha krämpor både fysiskt och psykiskt är fasen inte roligt men att ha dessa fantastiska hundar omkring mig ger sån styrka och glädje att man glömmer bort all skit, tänk att gå här ensam som sjukpensionär och inte ha nåt annat än gubben (när han är hemma) skulle göra mig "sjukare än sjuk" ÅÅhhhh jag ÄLSKAR mina hundar !!! Ja man får faktiskt va lite avundsjuk på mig om man önskar ett sånt liv :)
Ojdå nu blev det lite "djupt" ;)

Galleriet är uppdaterat, kanske inte världen bästa bilder men det här är Oss och vårt liv så håll tillgodo alla underbara där ute!
Syns snart igen :)