Hundarnas namn och registreringsnummer (äldsta först)


Pudel:

Greenhill Sensation Bieber  SE58028/2018  "Bieber"
Mevas Tino  SE53669/2018 "Tino"
Farytale Breeding's Cinderella SE36991/2019  "Sussi"
Mevas Suzett SE48785/2021 "Molly"
Mevas Sunza SE47663/2022 "Kajsa"

Labrador Retriever:
Chamytas Georgiablack  SE44369/2016  "Kira"
Mevas Kinzo SE18283/2022 "Rocky"

Sankt Bernhard:
Kiibumbies Ina  SE26773/2020 "Ina"
Baggemålas Paradis Viola  SE44288/2020  "Elsa"



Dessa härliga hundar bor i kenneln idag!

Ziva, Charlie, Daisy och Dennis har 2020 lämnat oss då hundhimlen öppnat sig.
Vila i frid mina älsklingar!

Nadja, Lisa, Rossi, Tilly. Tanja och Santza har fått nya hem där de stormtrivs!


Black and Tan har jag alltid älskat och när jag fick tillfället så köpte jag lilla Tanja. Hon har idag nästan inga tan färger kvar men generna sitter där så en passande hane vore inte fel :) Jag trodde länge att hon skulle hålla toymåttet men hon är svår att mäta den här tjejen så sist jag mätte henne var hon 28 cm och toy gränsen är 28 cm. Hon är verkligen en älskvärd Pudel, ett litet ögongodis! När jag köpte henne så missade jag nog att få med en ljuddämpare men vid 1,5 års åldern så avtog det - tack och lov! I skrivadets stund har hon fått två fantastiskt fina kullar, alla b/t. Tanja har nu fått fyra kullar och ska nu kastreras och flyttat.

Sällan är den önskan långvarig  vad gäller skällandet...för så kom Beah in i kenneln. Den bruden kan Verkligen skälla. Även hon är Black and Tan så kanske att färgen gör dem skälliga. Nej jag skojar bara men Två ljuddämpare hade inte varit fel på henne. Hon är rejält b/t, gudomliga färger! Jag är dock kanske inte riktigt nöjd med hennes svans då den nästan "ligger" ner på ryggen men det får vi parera med en bra hane. Som ni märker så är det ju lite skönhet med i spelet, i alla fall för oss uppfödare och för att nå vårt mål som vi önskar så Kan det ta generationer. Det viktigaste är att se helheten och det gör jag verkligen i Beah. Hon är nu bara en ranglig unghund än så mognadsprocessen tar ett tag till. Hon är hur härlig som helst, glad pigg och framåt, sånt gillas!
Nu har Beah blivit äldre och har lämnat tre kullar. Första kullen med Zicco blev det fyra svarta valpar och i en kull med Rossi så blev det två b/t och en aprikos. Kull nummer tre, två b/t och en aprikos. Säger bara det - vilken fantastisk mamma hon är!!!
Beah har lämnat så fina kullar så nu har hon fårr 5 st och gått ur avel.
Beah har nu flyttat till Härryda till ett pensionerat par på en gård där hon får bli ensamhund och knalla runt på gården med bla hönor (som hon först tyckte va jätteläskiga ;)
Hon har den bästa familjen som man kan tänka sig och hon är oändligt älskad, sååå skönt för henne :)

Tino är lillebror till Santza. Han är både aprikos och creamfärgad. Jag kunde bara inte låta bli att spara honom för han är exakt som sin storasyster (samma föräldrar men Santza föddes i första kullen och Tino i andra.) Han är 31 cm. Både han och Santza är av den kraftigare typen. Både Tino och Santza är gen testade för b/t och är bärare så tanken är väl att båda ska gå i avel. Hoppas det inte finns något fel på hälsotesterna för deras psyke vill jag verkligen föra vidare. Alla hälsokoller ua. Än så länge är han pappa till en kull, alla b/t.

Så flyttade vår danske import till oss, Bieber. En b/t som är gudomlig! Han har inte så tydliga tecken men de syns allt om man tittar noga ;)
Han är två månader äldre än Tino och de har så roligt av varandra, ständigt nya upptåg. Håller han hälsotesterna så är han en tilltänkt avelshane. Han mäter 32 cm. / Hälsotesterna ua. :) Har fått en kull, perfekta valpar med Santza både b/t och svarta. 4 valpar med Beah alla b/t Har nu även parat annan tik 2 ggr. Alla b/t.

Sussi, skönheten från Norge! Sussi är av den nättare typen, en riktig atlet och när hon lägger benen på ryggen och drar ja då går det undan heåhå :) Hon har i skrivande stund fått en valpkull där det blev 5 st och alla b/t. Det blev vita tanteckningar på valparna dels för att pappa Tino är vit/aprikos och dels då Sussi har vita tecken. Riktigt fina valpar. Sussi är på gränsen till mellan pudel.

Efter Sussis första kull sparades Molly, även hon med fart precis som mamma. Molly är en liten tjej då måttet närmar sig toy. Hon är så lik Sussi att på avstånd när jag ser dem en och en så ser jag inte skillnad på dem. Just nu är hon bara 9 månader så hon har framtiden för sig så jag återkommer...

Sussis kullar är helt fantastiska så nu är lilla Kajsa sparad, Hennes pappa är Bieber.

Labrador! En retriever stod på önskelistan och har gjort länge. Jag har ju haft Golden och Flat tidigare. Mats har varit helt insnöad på en Golden men nja det var inte riktigt vad Jag tänkt så eftersom det är jag som alltid håller på med hundarna så blev mitt val övertygande och så flyttade den svarta vackra labben Kira in till oss. Ingen päls att jobba med, härligt! Alla de andra har ju pälsar som ständigt måste hållas i trim så detta blir himmelriket :) Kira ska jag jobba med, kanske inte vattenapportör men vi ska köra lydnad och eventuellt någon bruksgren där hon får använda nosen. Alla älskar när jag gömmer små godbitar överallt på gärdena och i skogen som de får leta upp och med matglada Kira blir det inga som helst problem.
Det är ju så att labben har en speciell gen som gör dem ständigt hungriga så hela dess liv får man vara på sin vakt. Kira är nu tre månader och hur busig som helst. Tilly och hon busar jämt och har jätteroligt men de andra pudlarna tar helst lite avstånd när vi är ute för Kira fattar inte att hon blir större och tyngre och att valptänderna är sylvassa. Inne är det inga problem där struntar hon i dem men när det rusar av adrenalin i den lilla kroppen då Kan det gå hårdhänt till. Hon har dock lärt sig att lyssna på mig när jag säger "nej" och då lämnar hon den hon anfallit. Jätteduktig och lättlärd, jag är mäkta inponerad :)
Nu är Kira snart 2 år och mycket har hänt.
Hon har tagit anlagsprovet i viltspår så nu siktar vi på öppenspår och med championatet i sikte. Förra sommaren ställdes hon ut (på dagen 1 år) på Labradorklubben 10-årsjubileum för en engelsk domare och han tyckte att hon var "för liten runt om". Jo hon är av nättare typ (gillar inte kraftiga labbar) och så är hon lite liten i mankhöjd, 53 cm och tikar "ska" vara runt 54 cm. Tänkte ställa henne nu men oups så kom ett gäng Pudelvalpar... Ny utställning och hon fick Exellent i öppen klass.
Har sett ut en hane åt henne till hösten/vintern vid nästa löp så får vi se.
Jag har även gjort DNA prover på henne för ärftliga sjukdommar och hon är ua, även på Hd/Ed och ögonlysning - hon är perfekt mitt lilla hjärtegull :) Kira har idag 2 valpkullar bakom sig och är nu kastrerad då hon blir 6 år i år (2022).

Tuva, den busiga lilla valpen efter Kira (och Enzo). 
Själklart var jag ju tvungen att spara en valp efter Kira. Både Kira och Enzo har fantastiska psyken och det har lilla Tuva ärvt. 
Just nu så är hon drygt 4 månader men jag får uppdatera efter hand.
När hon var 5 veckor så skickade jag DNA prover till USA för att kolla ärftliga sjukdomar och hon är fri från dem (EIC, Prcd/PRA, HNPK och CNM) Kira är fri men Enzo var carrier på några så jag testade alla valparna. Tuva är en otroligt härlig hund men som vill jobba och det är lite tråkigt då min tid inte riktigt räcker till. Sen hon fyllde 2 år så har den "vilda" damen lugnat ner sig betydligt men att få springa är hennes grej, över ängar, i skogen och ut i vattnet - det är ju en labbe :)

Så fick Kira sin andra kull. De var tre stycken varav den ena hanen - Rocky - föddes med Swimmer Puppy Syndrom. Swimmer är ett syndrom som gör att valparnas alla ben står rätt ut och ingen kraft i bakbenen vilket gjorde att veterinärerna tyckte att han skulle avlivas men se det tyckte inte jag så nu började en träning som visade att lille Rocky var en riktig fighter. Hans bröstkorg var helt platt så det första jag började med var att försöka bulla upp omkring honom så han låg på sidan för att minska trycket mot hjärtat och lungorna, han hade även en strumpa på sig med fullt av bomull i under bröstet. Flera gånger om dagen så masserade jag hans tassar och ben och han fick cykla i luften för att hålla igång blodcirkulationen. Vid 3 veckor så försökte jag få honom att röra sig framåt genom att flytta hans ben och till slut så kunde han "stå" upp själv. Fixade en gångränna som han kunde stå/gå i så inte benen for ut åt sidorna. Det låter hemskt men jag fick tejpa hans hans ben så de satt lite närmare varandra, tänk er en sköldpadda, så såg han ut. I skrivande stund är han 8 veckor och är veterinärbesiktad utan anmärkning på organ, det enda är att hans framtassar är lite sneda men det är inte så konstigt som han krälat runt hela tiden, kanske det blir bättre med tiden. Idag springer han och hoppar som vilken valp som helst - och busig!!! Vår maskothund :)

Så flyttade lilla Ina in, en Sankt Bernhard vem trodde det! Dennis måste ju ha en kompis då mamma Daisy nu är i hundhimlen. 
Hon är helt ljuvlig och nu är hon precis 10 veckor och ser ut som en liten nallebjörn. Jag har inga som helst avelsplaner på henne men.... nja det här är ju jag och då kan allt hända men för dagen - Nej!

Så kom lilla yrvädret Elsa in :) Hon är en bernhard och superkompis med Ina. Klart det måste finnas två ;)
 

Ja jag har mycket att se fram emot med alla mina härliga fyrfotingar!


Jag startade min kennel med Shih Tzu uppfödning. Att jag halkade in på just Shitzar är en lång historia men lätt avkortat kan jag säga att jag köpte dem, dels av en uppfödare som hade svåra alkoholproblem och inte tog hand om sina hundar och även av privata med missbruk och sociala problem. Alla 5 st hade konstigt nog otroligt bra stamtavlor. Tikarna (4 st) var trots det de gått igenom mycket sociala och trevliga, bra temperament. Tanken slog mig att jag kanske skulle ta någon valp på dem. Ingen hade fått valpar tidigare och det var bra åldrar men jag ville ju ha en egen hane. Letade och letade och till slut fann jag vad jag ville ha. När vi skulle hämta honom fick jag en chock! Han gick i en hage med nio andra småhundar som han hade fått para hur som helst. Han var full av lus, maskangripen och mycket mager. Hade jag inte haft det hjärta jag har så hade jag åkt därifrån utan hund men självklart följde han med hem. Det första jag gjorde var att göra en anmälan på paret som hade alla hundarna, det var inget liv för någon levande varelse. Happy blev otroligt vacker till slut och det var ju inte så konstigt med tanke på att hans far var europeisk champion. Han efterlämnade några kullar med fina resultat. De åldrades och när mina Chow Chow kom in i bilden ville de inte längre bo hos oss, det gjorde de helt klart för oss. Alla fick fina bra hem och jag har följt dem ända fram tills de gick över regnbågsbron.
Chowar var en ras som totalt tog mitt hjärta då jag var på en utställning och träffade dem. Det började med en och till slut så hade antalet ökat till 6 stycken. Den ena efter den andra fick obotliga sjukdomar. Cancer, Sebakös Adenit (svår hudsjukdom), kraftiga pålagringar i lederna med kronisk smärta, och så den fruktade sjukdommen Spondylos som är pålagringar i ryggraden. De var så kraftiga att hundarna skrek av smärta trots smärtmedicin. Allt var en enda mardröm. Jag var så ledsen. Jag fick en liten hanvalp under alla år. Hans mor fick spondylos, något jag inte visste om då hon parades. Det är nedärvande men lillkillen har det inte, vad vi vet och han är 6 år idag, sååå lik sin mor!
Bernisarna kom in i bilden under tiden jag hade chowarna och så har det fortsatt så nu sitter vi här -  Gänget och jag :)




: