Hej hopp här är jag igen :)

Förstår att ni är nyfikna... Hon Är dräktig!!!
Jag planerade ju detta först men ingen hängning som sagt men se de tjuvade litegrann för nu finns det små valpar därinne.
Jag ställde ju in mig på att bli fri från valpar i sommar då jag inte varit det på 11 år.
Efter löpet så blev killarna väldigt nyfikna på henne och jag tänkte jaha så kan det ju vara ibland men vid 3 veckor så blev jag misstänksam då hon vägrade äta i 4-5 dagar, hmmm tydligt tecken då det är då som äggen fastnar i livmodern och de blir illamående, kanske hon är skendräktig (tikarna tror själva att de är dräktiga fast de inte är det)? Så nu vid 35 dygn ungefär (vet ju inte riktigt när detta hände) så började hon bli rund om magen, dräktighetsrund. Nää tänkte jag är hon dräktig ändå??? Ringde och bokade tid hos veterinären för ultraljud, jag måste ju veta hur sommaren blir, underbara valpar eller en skön sommar i Tallhem (Nysäter). Å så såg vi att det är där minst två valpar, kanske en tredje för veterinären var heeelt begaistrad i hur stora de var, han körde med "staven" över magen, (valparna) hela tiden och sa gång på gång, sååå häftigt detta var för så stora valpar var han inte van att se och det var spännande för man såg klart och tydligt hela valpen, revbenen och formen på valparna - sååå häftigt!!!
En sak är då säkert det kan bli valpar utan hängning (att de sitter fast i varandra) , jag vet ju att det kan bli så men det måste gått på nolltid för jag hade koll, förutom en dag då jag fixade lunchen men när jag hörde att hon skrek till så gick jag genast dit, ingenting. Vilka lurisar!
Den som vill ha små dvärgar kan gärna höra av sig!

Ja vad har hänt mer...
Det har varit rätt lugnt på fronten faktiskt,
Ina har inte fått några fler EP anfall, tack o lov för mediciner :)

Hörde/läste förresten att det ska bli en extrem ormsäsong i år. Himmel och hav så rädd jag är när jag går i skogen, jag stampar hårt i backen för varje steg jag tar, hatar seriöst ormar och idag räckte det att jag såg en kopparslå för att gå upp i falsett och bli skogstokig.
Det har hänt en sak i min barndom som gör att jag bara hatar de små snuskigheterna :(

Jag önskar er en fin juni,om jag nu inte skriver innan dess, jamen för sjutton det gör jag ju för Molly ska ha sina valpar i mitten av månaden. Återigen en sommar med valpar, det ska bli mysigt :)
Ha det nu så gött så syns vi snart igen!

Har uppdaterat galleriet så gå gärna in och kolla vettja!

 

Hej på er :)
Är lite stressad just nu då jag snart drar iväg upp till Tallhem, bäst att åka dit nu när vädret ska bli kanonfint denna vecka. Det är sååå mycket som ska göras i trädgården, klippa häck, göra iordning rabatterna men så är det ju detta att alla hundarna vill vara med och "hjälpa till" så det blir en massa extrajobb men det får man ta, roligt har de iaf :)

Jag vill så gärna skriva och berätta om Molly och Bieber.
Tyvärr så blev det ingen hängning vid parningen men hon har skrikit till några gånger när jag inte sett så kanske har han varit där och "duttat" lite men om det blir några valpar av det det är ytterst tveksamt, tiden får utvisa nu satsar vi på Sussi till sommaren.
I ärlighetens namn så ska det bli skönt att få en "fri" sommar för det var nu mååånga år sedan jag inte har en kull under den tiden.
Både Molly, Kajsa, Elsa och nu Ina har löpt så gissa om killarna haft det jobbigt...

Så har Bieber haft en tjej här för lite kärlek, en jättefin tik och vi hoppas att han nu får bli pappa till där iaf.

Molly har jag nu Gentestat för ögonsjukdomar, dels för PRA/prcd och även PRA/rcd4 och hon är helt fri.
Var tvungen att Gentesta PRA/prcd då hon var den fjärde generationen som inte var testad (på Tinos sida) och för att få registrera valpar så måste de vara kollade plus att man vill ju veta själv också så det inte dyker upp några ovänliga sjukdomar.

Tänk jag är så dålig på att ta kort men det ska bli skärpning så jag kan fortsätta visa er mina godingar :)

Humöret på topp, väskorna packade och hundarna förväntansfulla då de Vet att vi ska till Tallhem för allt står där det brukar innan avresa. Ska bli riktigt skönt att komma ut i skogen och tystnaden ett tag. Det är fantastiskt att vara hemma men när det gått några veckor så längtar jag upp igen...

Nu har jag berättat lite om läget här, framförallt ville jag berätta om Molly och Bieber då jag vet att ni är ett härligt gäng som vill ha valpar härifrån.
Vet fler som parat så det kommer säkerligen finnas valpar till alla :)

Ha dä gött mina vänner och njut nu så länge solen tittar fram :)

Hej hej mina goa läsare :)
Nu njuter jag och hundarna, snö, lite kallt på natten och Strålande varm sol hela dagarna! Detta får mig att se framåt mot riktig vår :)

Se framåt ja, den där lilla Molly har fortfarande inte kommit i löp och nu är det snart dags för Kajsa också för första gången och som vanligt med tikarna så samkör de, denna gång är det dock bara dessa två för övriga gänget har redan gjort sitt. Bara att vänta...

Beah är nu ute på prov till ett äldre par som vill ha henne själv känner jag stor sorg i hjärtat men nu har hon det toppenbra och får all uppmärksamhet och gos som hon vill ha. Här drog hon sig undan så fort mitt knä blev fullt av pudlar tog jag upp henne så stannade hon bara en liten stund sen hoppade hon ner och gick och lade sig för sig själv, det gjorde ont att se henne så och hon har blivit mer avskild på senaste tiden.
Jag hoppas hon trivs där, vilket jag vet att hon gör det enda som var läskigt var gårdens höns ;) katterna struntar hon i.

För övrigt har inget speciellt hänt faktiskt - äntligen lite lugn och ro vad gäller skador och sjukdomar.

Hundarna och jag har varit mycket i "Tallhem" , Nysäter, då jag och dotterns familj varit där och målat taket i matrummet och vardagsrummet, från mörk furu till vitt. Uh det är mycket att göra där men till slut så blir det nog bra.
Dock har jag sett en varg! Jag, Elsa, Ina och Rocky var ute på promenad och ute på gärdet får jag syn på något stort som sprang som en hund, äh tänkte jag jag ser nog fel så kom grannen som bor en bit bort och jag frågar vad han trodde att det var och mycket riktigt så är det en varg som springer omkring runt gårdarna - usch, inga hundar lösa numer ja det får man ju ändå inte ha nu efter 1 mars men jag brukar ha det ändå då de är så lydiga när vi går på gärdena och de får härja fritt men Nu blir det inget mer spring på ett tag de får härja runt i trädgården bland granar, tallar och kuperad terräng inom inhägnad.
Här i Törne finns ingen varg iaf, tror jag, aldrig hört om det men de har 5000 kvm att härja runt på här så de klarar sig men jag vill ju att de ska få "springa av sig" lite.

Ina har inte haft något mer EP anfall så medicinen fungerar - jippiiii :) däremot så ska hon löpa snart (även Elsa) och nu är hon lite av en "surkärring" speciellt mot Elsa som hela tiden ska va mellan "barken och trädet", så fort jag tar i Ina så kommer hon och igår fick avbryta ett ev slagsmål, eller kanske inte just slagsmål (?) men Ina, surisen, ställde upp sig mot Elsa och Elsa svarade med en morrning (trots att svansen gick som en propeller) mmm... Typiskt tikar innan löp!

Rocky är en rolig prick :)
Han har aldrig någonsin skällt men i morse fick har labbefnatt mot Bieber, Bieber stod bara där och undrade vad han höll på med då Rocky gjorde allt för att få igång honom - då skällde han! Jag blev jättepaff och jag undrar om inte han själv tyckte det var lite konstigt, bara han nu inte tycker detta var häftigt och börjar som Ina direkt hon kommer ut för då ska det skällas och vaktas, även om det inte finns nåt att skälla på.
Jag undrar om de kan komunisera med andra okända hundar genom skall?
I Tallhem så är det två hundar som svarar om Ina, eller Elsa ger ett skall sen står de där, ger skall, lyssnar på de andras skall sen skäller de tillbaka och sådär håller de på. De bor ca en kilometer bort, på andra sidan av ett stort gärde, och har aldrig nosat på varandra, jag ska klura lite mer på detta, måhända att någon av er har ett svar?

Jag hade inget att skriva om, vad sjutton ska jag skriva tänkte jag när jag lagt in lite bilder här, titta hur det blev... lååångt som tusan igen.

Nu hoppas vi att det inte blir någon mer snö, eller om jag säger ännu mer, tyvärr så spår inte SMHI snöfritt men vi får fortsätta njuta av de fantastiskt underbara dagar vi haft och hoppas lite till framledes - förtrösta inte för snart är det riktig Vååår :)

Kramar till er alla!!!
 

Hej alla goa läsare jag hoppas det nya året har börjat i kärlek och tur.
Jodå här är det inget fel på kärleken men se denna oturen vill tydligen inte ge med sig!

För drygt 2 månader sedan fick Ina nått konstigt. Hon fick ryckningar och Mats och jag trodde hon fått i sig nått eller helt enkelt ramlat ner för sin soffa och slagit sig för hon gick vingligt och dreglade. Jag satt hos henne och efter ca 10-15 minuter så var hon som vanligt igen. Vad va detta?
Ina var som vanligt och allt var frid och fröjd.
En morgon när Mats åkt till jobbet (tidigt) så vaknade jag med ett ryck, Ina krafsade på golvet. Jag skyndade mig in i vardagsrummet och där låg hon helt borta. Hon lugnade sig när jag kom in i rummet och hon försökte gå till mig men hon ramlade, jag fick panik och rusade fram till henne för att se vad som var fel. När jag satte mig ner bredvid henne så började hon krampa igen och jag förstod direkt - hon hade ett EP anfall!!! 
Saliven rann och ögoner snurrade i huvudet, shit vad gör jag nu? Jag kunde inte annat än sitta hos henne, prata lugnt och smeka henne. Till slut vaknade hon till och och kramperna släppte, det tog max 10 minuter så kom ett nytt anfall, hela kroppen stel och hon var helt borta. 
Herre gud de andra hundarna de måste ju ut och kissa. Anfall på anfall kom och mellan en period så rusade jag som en galning i panik att fixa hundarna.
Ina och jag satt sen inför grindarna till vardagsrummet och det ville aldrig ta slut på eländet. När det gått en timme så fick jag äntligen tag på en distriktveterinär (djursjukhuset stäng då klockan bara var 07). De kunde inte komma med medicin för det fanns bara två jourhavande veterinärer i hela Värmland och alla var långt borta och var fulla av arbete ute på gårdarna.
Jag satt där med Ina och tårarna rann, skulle hon dö nu? Veterinären hade sagt att antingen dör hon eller så reder hon ut stormen själv.
Så fort djursjukhuset öppnade så ringde jag och bad om hjälp, klockan var nu närmare 8 och Ina bara fortsatte krampa.
"Du får komma hit med henne direkt". Hur sjutton skulle jag få in henne i bilen??? En 60 kg tung hund som hela tiden krampade, bara att glömma.
Vid det här laget va jag knäckt för ingen kunde hjälpa henne, ingen privatveterinär och inga djursjukhus hade möjligheten att komma.
Jag satt där med henne i ytterliggare en och en halv timme innan det lanade av.
I tre timmar hade hon krampat med 5-15 minuters vila.
Mats kom slutligen hem från sitt morgonpass och vi hjälptes åt att få in Ina, som nu var helt slut, i bilen och drog iväg.
Framme vid djursjukhuset så gick hon normalt och viftade lite på svansen åt veterinär och sköterskor.
De kollade noga igenom henne och tog en mängd blodprover. Som tur är så verkade hon inte skadad i hjärnan men leverprovet var högt.
Hon fick en rejäl dos med EP medicin och sen åkte vi hem med recept, en medicin som hon ska äta i resten av sitt liv och en medicin som skulle stoppa om hon fick ett anfall.
Kan bara säga, jag kommer aldrig mer bli mig själv efter detta. Ligger och lyssnar på nätterna om jag hör om hon skrapar med frambenen (anfall) eller våga gå ut med henne utan mediciner (Stora suppar som ska tryckas upp i ändtarmen, de är verkligen inte små och 5 st).
Veterinären varnade för att det kan komma igen men förhoppningsvis hjälper medicinen. Min goa Ina !!!

Nu när detta va över så ska ni inte tro att olyckan är slut :(  
Nej... för tre veckor sedan lite drygt så började Sussis mage att spåra ur, det sprutade blod i hela huset. Ringde akut veterinärer på olika ställen för att fråga hur farligt detta va. "Ge fisk, ris och okryddad kyckling så ska du se att hon blir bättre" Jo det visste jag men det kom så mycket blod och det bara sprutade ur henne!
Iväg till apoteket och köpte all världens "stopp-och-bajs" mediciner (hon spydde också) Inget hjälpte den första veckan, andra veckan så blev hon lite lugnare i magen, kunde äta lite utan att det sprutade. Under helgen nu (tredje veckan) så började eländet ordentligt igen. 
Jag ringde till veterinären och sa att nu tar jag med mig Sussi eftersom Ina hade återbesök. Jo vi fick en akuttid.
Efter att Ina var klar så kom en annan veterinär och klämde och kände på Sussi men hon kände inget konstigt mer än att hon var oerhört smal efter detta. En jäkla massa prover togs och de ville ha kvar henne men det ville inte jag så i morgon får jag svar på proverna av både Ina och Sussi.
Snälla snälla håll nu tummarna att proverna är bra på mina godingar!!!
Jag orkar inget mer nu!

För övrigt så mår gänget bra - tack o lov..
Förhoppningsvis så drar jag och hundarna till vår lilla fristad i Tallhem (Nysäter). Där är allt helt tyst och både jag och hundarna älskar att vara där, bara "vara" :)

Nu inväntar jag snart löp på lilla Molly och då ska hon paras med Bieber. Vill allt väl så blir det isf valpar i slutet av sommaren och leveransklara till hösten och det blir black and tan såklart :)
Lilla tjejen är fri både patellan och ögonlysningen

Jag har märkt på andra att efterfrågan på valpar har minskat. Förstår folk i dessa tider med skenande priser på allt, alla är rädda om sin ekonomi men så finns det de som bestämt sig för att köpa en liten Pudel sen tidigare. Jag har intressenter så jag har definitivt inget problem, det är personer som träffat mina tidigare valpar som vill ha härifrån och det ser jag som ett mycket gott betyg från mina avelshundar.
Är det någon som letar valp på mellan så vill jag rekomendera Karin Hultgren i Lidköping, hon har kennel Stalltorpets och har tre hanar kvar, black and tan. Hon har parat med min Bieber två gånger och fått kanonvalpar men denna gång är det en annan hane, superfina valpar! Ni kan söka henne på fb eller via skk.

Gud vad jag skriver ikväll men som vanligt när jag får en tid över så är det så roligt att berätta vad som sker här så fingrarna bara studsar över tangenterna men nu får jag säga God Natt för hundarna här vill ha sitt kvällsgodis och gå och sova.

Hoppas ni alla har det bra :)
Hej då för denna gång!

Hejåhå så fort allt går - snart är det Julafton, en månad kvar precis idag!

Hoppas det är bra med er alla:)
Här mår vi alla bra ja förutom lilla Beah då som är gipsad på ena bakbenet. Vet faktiskt inte riktigt vad som hänt men vi var ute, alla hundarna och jag och helt plötsligt skrek Beah till och när jag kom fram så hoppade hon på tre ben. Jag försökte känna igenom henne och när jag tog i tassen så gnydde hon.
Ibland med små pudlar så är de så känsliga och kan skrika till för minsta småsaker så jag bestämde att avvakta till nästa dag. Beah var då lika halt så jag ringde djursjukhuset och på röntgen konstaterades det att hon brutit alla TÅR i vänster baktass. Detta var en fredag, hon blev gipsad och skulle opereras veckan därpå. 
De satte stift i alla tår och hon blev återigen gipsad.
I morgon är det sjätte veckan vi är där för koll och visar röntgen att hon är okej nu så åker gipset av och hon framledes (ngn vecka) bara behöver mjukbandage. Som ni alla vet så är kronorna lättfladdrande när det gäller veterinärvård så... det blir en Väldigt stor kostnad i slutänden även efter att försäkringsbolaget lagt till sitt. Tänk på det ni som har, eller funderar på att skaffa djur är det sjukdom eller skada så rinner pengarna genom fingrarna - det Är dyrt :(

För ca 7 veckor sedan så höll jag på att bränna ner hela köket...
Jag skulle smälta fett (skulle baka) och så hör jag hur en av valparna (senare leverans på två och så Kajsa) skriker till ordentligt. Jag stänger av tutschen på spisplattan, ingen fara så ut i köket tillbaka och där brinner det för fullt i skåp och fläkten höll på att smälta (jag hade inte stängt av tutschen nog hårt). Jag han inte tänka utan tog kastrullen och skulle lägga ner den i diskhon så fettet skulle rinna ut men tyvärr så hamnade det mesta av det brinnande fettet på min bara arm. Adrenalinet på topp så jag kände inget. Fick släck på elden men hörde hur det knastrade i fläkten och då beslöt jag att ringa brandkåren, tänk om det tagit eld genom fläkten upp till vinden...
In stormade tre stora brandbilar och två små, efter kom ambulans. jag irrade runt som en höna för att få ut alla hundarna då giftig rök spritt sig i huset. In kommer fyra brandmän i full mundering - snacka om att jag kände mig liten och dum. Det brann inte på vinden - Tack o lov! Ambulanspersonalen ville titta till mig och till slut gick jag med på det (fortfarande full av adrenalin) då säger sköterskan att jag har något som hänger under armen, det va mitt skinn. Polisen kom senare och av åklagare så blir jag åtalad för oaktsamhet så nu väntar böter :(
Nu är allt frid och fröjd, inget mer brann och min arm är nästan färdigläkt men köket ser fortfarande ut som ett spökkök fullt av sot och svarta skåpluckor, fläkten kan vi glömma för den brann upp.
Nu sent om sider har de lovat att de nog ska hinna fixa köket innan jul, hoppas det!

Nu kommer jag få en "härlig" tid framöver för nu har Elsa börjat löpa, syns på killarna kan jag lova, så nu kommer alla tikarna dra igång framöver, ja utom Ina som löpte i somras. Detta är det värsta när man har både hanar och tikar för det är ett jädrans pyssel vem som ska dit eller dit för att skilja på dem. Mats har lovat ta hanarna så jag kan vara med tikarna i Tallhem (Nysäter) men nu kommer julen och jag vill vara hemma... pust!!!

Nu är jag hemma och stakarna och julstjärnorna pryder fönstren men i morgon efter Beahs veterinärbesök drar jag och gänget till Tallhem för att fixa lite mys i fönstren där också, säkert ingen som ser därute på bygden men för Mig känns det bra :)

Jag kommer nog inte hinna skriva mer innan jul så jag vill önska er alla en 
riktigt...  GOD JUL  ! :-)

Kram till er!

Käre hjärtanes vad tiden går såg nu att jag inte skrivit sen i början av augusti. Inget att skylla på mer än valpar, valpar, valpar...

Hej igen kära vänner! Säkert har många "övergett" mig då jag varit frånvarande så länge men jag hoppas inte det.

Elsa röntgad ua på både hd och ed (höfter och armbågsleder). Tänkte para henne nu vid hennes löp men ser att en del "sitter kvar" med sina valpar och Det vill inte jag riskera så jag hoppade över.
Nu när denna jäkla panedmi, då Alla köpt hund och sitter nu i klistret (som vi befarade) och ångrar sina köp, överallt tycker jag mig se hundar som är ett - två år till salu. Blir så ledsen men för er som söker vuxen hund nu har ju ett ypperligt tillfälle meeen kolla så hunden har stamtavla och säljaren är seriös!

Sälja hundar ja, här har det varit rykande efterfrågan på valpar men vem vill inte ha en underbar Pudel :)
Nu har det flyttat valpar långt upp i norr och långt ner i söder. Två ska ev bli blivande avelshundar och övriga har också fått fantastiska hem. 
Jag har två familjer där det visat sig allergi på andra hundar men vill testa en Pudel, funkar det inte så får de så gärna lämna tillbaka.
Alltså 8 valpar är många, faktiskt! De är ju så otroligt goa och jag lägger ner så mycket tid på dem (älskar ju detta) men detta med rumsrenhets träning, in och ut när man tidigare har 9 hundar är ett himla pyssel och de vuxna hundarna måste ju få sina promenader också, ja allt tar tid för sen har man ju ett hem som måste skötas också, eller...

Just nu ligger 9 st hundar runtom mig helt utslagna för idag har faktiskt Mats fått gå ut med sanktisarna och labbarna, jaha varför då? jo jag mitt klantarsel har tänt eld på halva köket (olyckshändelse) och däribland mig själv också. Jag blev bränd ordentligt på ena underarmen och har faktiskt för jävligt ont men men bara att bita ihop det gåt ju över så småningom.
Jag längtar verkligen ut i skogen men så har ju älgjakten dragit igång - ve och fasa för ingenstanns kan man ju gå nu så det får väl bli lite samhällsträning.
Har köpt selar till alla pudlarna så nu är tiden förbi (för ett tag) att springa lösa, jag undrar allt hur det kommer att gå??? De är inte vana att gå kopplade och nu åker vi till stugan en stund och då ska de även gå tillsammans med sanktisarna och Rocky, Kira stannar hemma hos husse. Hon är sååå bortskämt, är med överallt och då menar jag överallt, utom på hans jobb någon timme på förmiddagen och eftermiddagen någon timme då han kör skolbuss.

Ja nu är det bara Kira som är med husse för Tuva har flyttat till ett eget hem där hon inte behöver hävda sig för en morsa. Hon har det superbra där och igår fick jag fina bilder där hon var med i skogen och plockade svamp, hon behövde vara ensamhund :) Lilla gumman jag är så glad.
Helt otroligt men alla vuxna hundar som jag placerat om har fått sådana otroligt bra hem. Det trodde jag inte kunde kunde hända jag som varit emot det så men ack vad jag bedragit mig, de har verkligen funnit sig tillrätta i sitt "förevigthem". Får många bilder och historier om vad de gör, en (Tilly) är till och med som besiktningsman vid tåg, så de kör rätt och så. Ja allt detta är helt Underbart!
Döm aldrig någon som omplacerar en avelstik och tänker att "hur kan de", det har jag gjort men nu vet jag bättre.

Lillskruttan Kajsa är nu riktigt "mammig" hon är med mig överallt. Jag hade två valpar kvar en månad och det märktes att detta blev väldigt konstigt. Efter att den sista valpen åkt så blev hon lite vilsen och då får man ju rycka in. De kunde inte hämta tidigare av olika anledningar, men nu har hon funnit sig i flocken förutom när Rocky får ett race då kommer hon och gömmer sig bakom mina ben.

Rocky ja min lille "swimmer", hanns tassar ser inte så bra ut men ska be veterinären kolla honom nu vid 1-års vaccineringen. De sa från början att det inte fanns nåt att göra men jag undrar allt ja. De är så utflutna och vrider sig rejält innåt och jag tror nog att hade de ev gipsat honom i rätt läge så skulle han inte se ut som han gör, alltså detta som är nu måste ta fruktansvärt hårt på hanns leder framgent. Jag håller tummarna att det blir bra till slut för den busen vill jag inte mista.

Herregud vad jag skriver... Ja jag tar väl igen lite kanske. Nu har valparna flyttat och jag ska förhoppningsvis förbättra mig men jag ska till Tallhem (Värmland Nysäter) och fixa lite med huset - gissa hur rabatterna ser ut efter 13 veckor, allt har växt igen :( 

Jag säger på återseende - och säkert snart igen!
Kram på er!

Hejsan go vänner :)

Mycket har hänt som ni nog förstår då det känns som det var evigheter jag var här inne.
Först måste jag berätta att även Elsa nu är friröntgad Hd/Ed, jippiiii :)

Så har vi ju fått tillökning , ett gäng små Pudelvalpar.
Sussi fick 6 stycken, två tikar och 4 hanar som alla är b/t. Idag är de 3 veckor.
Beah fick 4 hanar en var dock dödfödd och en annan fick syrebrist och dog några dagar senare. De två som är kvar är hanar och är b/t. De blir tre veckor på lördag (onsdag idag).

Sussis valpar är nu så stora att de är uppe och knatar runt och så har de fått hörsel för så fort jag kommer till dem så piper de och letar runt efter mig (sitter ofta hos dem). De diar för fullt och har så runda goa magar så jag ids inte att börja ge dem smakportioner än.
Beahs valpar skulle jag vilja säga är tjocka, helt runda men så är de ju bara två och har tillgång till 6 st tuttar.  
Sussi äter och äter och det behöver hon då det är så många valpar så även hon har börjat bli lite rund. Beah är lite kinkigare med maten men den bruden är så rund ändå och har ju bara två valpar så det skulle inte göra ett dugg om hon lättade på vikten litegrann.

Eventuellt är två hanar otingade.

Jag förstår inte, som jag säger varje sommar, vart har tiden tagit vägen det går ju så fort, redan augusti!
Jag har varit mycket i stugan i sommar då jag och mitt ena  fantastiska barnbarn varit där och målat den. Hundarna har såklart varit med men då det varit så varmt så har det inte sträckt sig till några längre promenader, sanktisarna lider verkligen i värmen och då speciellt Ina, hon har mest legat framför ac:n.
Det har varit mycket fästingar som satt sig fast på Elsa och hon fick stora utslag som sen varade så henne fick jag raka ner under halsen och ge Bravecto. Nu är den pälsen på väg tillbaka men så började hon fälla sin päls så hon ser ut som en korthårig Sankt Bernhard alltså inte nog med det,,, jag har ju en svarting som heter Rocky den lille spjuvern älskar Elsas svans så den tar han tag i och drar, Elsa bryr sig inte, så nu är hon nästan hårlös på den också, alltså... hon ser Hemsk ut finns nog ingen som skulle tro att hon var en riktigt långhårig sanktis :( Problemet är ju också att jag tänkt para henne i höst nu när hon löper men det vette sjutton om jag vågar åka med henne till en fästman som hon ser ut, dels skulle jag skämmas för hanhundsägaren och hanen då, attans han skulle nog verkligen undra vad som kommer och "ormar" upp sig för honom. Ja vi får se om jag vågar :0

Rocky hur har han utvecklats? Jodå killen är full av liv men tack godegud att han inte är så vild som Kira och Tuva var, nej han är - än så länge - supercool kille trots att han snart börjar komma in i "slyngelåldern" (nu 6 mån). Han lyssnar direkt på vad jag säger men det märks att han har labbens energi för springa kan han :)
Hans framtår pekar väldigt mycket inåt nu så hoppas hoppas han inte får några men av det men det ser lurigt ut. Hans vänstra bakben som absolut inte ville hänga med när han var liten är något ostabilare än det högra, som han lägger mest tyngd på, Ja vi får se hur det går med min lille "maskot" men vi hoppas på många fina år tillsammans.

Pudelgänget då ja de bara njuter av tillvaron, de är ju så superenkla att ha, de följer med på allt, är superlydiga och ständigt glada :) 
Tino Tror att han leder flocken för han vaktar mest men se rang herren är Bieber till och med över Elsa och Rocky, Ina är den där coola hunden som bara lyfter lite på överläppen så försvinner alla, ingen rör henne.

Det har varit mycket "gå i koppel" men då vi badar så får de vara lösa och gissa om de älskar det,,, ja inte pudlarna då förstås för man Kan ju bli blöt om tassarna, Tino är väl den som försiktigt kan gå ut en liten bit om jag slänger en pinne, skillnad var det när jag hade Ziva och Lisa för de bara kastade sig ut för att simma.

Gud var jag kan sakna alla hundar som lämnat kenneln. Ibland plågar jag mig själv med att titta på bilder på dem och tårarna rinner :( Fasen alltså det är tufft att ha kennel och många hundar för det händer alltid något, negativt som positivt.
Jag har ibland varit "nere" och tänkt att jag slutar med detta men så får man njuta av kärleken från alla och för att inte prata om den underbara valptiden - mammakänslorna rusar!!!

Idag hinner jag inte lägga in några bilder men ska göra det så fort som möjligt, jag kände idag bara att jag Måste skriva till er för det är så många som hör av sig och undrar varför jag inte skrivit - men nu har jag varit här :)

Tusen miljoner kramar till er därute och var rädda om er :)


 

Ja ni kära läsare, trasig dator... skittöligt! Nu är den igång men bara en liten stund så jag hoppas hinna skriva färdigt först. Hade jag råd så skulle jag köpa en ny men nu ligger annat på prio ett listan så jag får stå ut med detta strul ett tag till.

Nu i dagarna är både Sussi och Beah parade med Bieber som pappa.
Kan säga direkt att jag INTE tar emot intresseanmälningar än för jag måste veta hur många valpar det blir för jag har sedan länge några som måste få gå först men jag kommer att skriva här så fort jag vet/de är födda (mitten på juli). Alla kommer att bli b/t.

Inas höfter och armbågar var helt fria - Jippiiii :) Snart ska Elsa få röntgas också (närmar sig sin 2-årsdag), hoppas att även hon är fri!
Ina löper nu så denna gång blir det ingen parning då de andra två brudarna är parade men vid nästa löp så vore det roligt att få fram små nallebjörnar :)

Då jag och pudlarna och sanktisarna är mycket i Nysäter och håller på så har även det blivit deras andra hem, de älskar att åka dit och de älskar att åka hem. Vi har funnit en del vägar att gå på men som det är på landet så har man inte så mycket att välja på utan man traskar ut i skogen (och hoppas man finner hem igen;). Ska faktiskt köpa plast/pappersband så jag kan snitsla där jag går för tänk om hundarna "fryser till is" och det finns varg i närheten då vill jag veta åt vilket håll jag ska gå.
Det där med gräsmatta kan man glömma där för det heter mossmatta på den tomten. Det är naturtomt med tallar osv men sen är det mossa, gissa hur hundarna ser ut, för att inte tala om golven i huset... tur att jag har en bra dammsugare ;)

Det är så mycket jag tänkte berätta för er men nu står det helt still.

Rocky har växt till sig rejält, börjar bli stora killen, 4 månader och han är ett riktigt bustroll men så är ju labbar de första två åren - "tokiga"! En morgon när jag kom upp så hade han varit inne i badrummet och sett mattan som låg där likväl toarullspåsen med 24 rullar ALLT hade han bitit sönder i partiklar, det var papper i hela nedervåningen och mattan saknade både hörn och gummi som sitter under så jag slog mig mot pannan - Neeeejjj :0 Ja ja bara att städa och han va ju såklart lika glad för det och nu i efterhand så kan jag skratta åt eländet :)
Jag brukar alltid dra ur alla sladdar ur kontakterna när jag går och lägger mig, så även denna gång men se en sladd till den nya golvlampan hade jag missat att gömma undan så den där spjuvern hade under en natt gnagt på hela sladden och bitit av den längst in där den sitter fast i lampan, skarva? ja det vette sjutton om det går men en sak är säker jag va Väldigt glad att jag inte glömt att dra ur den från kontakten!

Måste ju tyvärr också berätta att Tanja flyttat så nu är gänget bara 5 st (hade ju för några år sedan hela 11 st pudlar). Det var ett Mycket svårt beslut men det kom en familj som ville hälsa på pudlarna för att se om deras dotter var allergisk (vilket ju är svårt att kolla här med de andra raserna också). Hon reagerade dock inte nämnvärt mycket men de fick ta hem den lilla skällande prinsessan på prov för att se hur det gick och där blev hon kvar, ja vem blir inte kär i en Pudel? Nu skäller hon minsann inte så mycket men här var det alltid hon som drog igång flocken, tänk hur det kan vara. 
Hon är en sån personlighet att man älskar henne ända in i själen så detta har varit tufft men nu lever hon verkligen som en prinsessa och det är hon värd :)

Jag hannnnn !!!
Bäst att ge sig nu så inte datorn slockar i sista sekunden.

Ha det gott alla, och nu ikväll så är det ju fredag så jag önskar alla en
Trevlig Kväll :)
 

Nu har Kitty aka Stella och Kimmi aka Duncan flyttat.
Så otroligt bra hem jag funnit åt dem, jag är så glad :) Stella hamnade hos en jättehärlig familj i Äppelbo där hon får kompis av en äldre labradordam (bra för henne så hon lär sig lite vett och etikett för ojojoj så självständig och busig tjej), Duncan lever nu vilding i Norge hos ett yngre par där han på somrarna ska vara med och vandra i fjällen och på vintern hänga med när de går "på tur" med skidor, toppen!!!

Så har de besiktats. Wow så nervös jag var för hur skulle det gå för Rocky? Alla fick en tummen upp - jippiii, enda negativa med Rocky var att framtassarnas trampdynor slits mer på insidan (de är plattare där) och att han har spretigare tår men vad gör det för tänk er... Inget hjärt och lungproblem, tassarna är en baggis med tanke på hans tidigare rörelsemönster. Detta var en stooor lättnad! Nu ska han få leva här med oss som en liten maskot :)

Santza har flyttat till sin son Ziggy i Eskilstuna och Tilly får nu all uppmärksamhet i Kristinehamn. Varför nu detta?
Båda är, eller Var ska jag väl säga, två tjejer som inte tagit för sig av livet riktigt om man nu jämför hur de har det nu. Här har de alltid knatat och gått bakom mig när vi varit ute och gått nu minsann så härjar de, och myser till 100% så nu slipper de trängas med alla andra hundar för uppmärksamhet - Nu trivs de!!!
Det är svårt att skiljas från hundar man haft i flera år och det jag nu gör är helt ifrån mina värderingar men då jag nu tidigare sett hur bra de får det så gör det inte så ont och de får det så bra. Mitt ego har fått sig en törn kan man säga , allt är inte "bäst hos mig"....

Om ni minns så har Kira en knöl under halsen. Det var ett lymfom (cysta) men helt godartad . Den har inte växt mer så den behöver inte tas bort.
Fy sjutton så nervös man blir för allt när det gäller ens hundar/djur.

Den 6/4 så ska Ina röntga höfter och armbågar (Hd/Ed). jag är liiite orolig på höger fram då hon var så halt där när hon var unghund och det satt i armbågen/bogen. Nu måste ni hjälpa mig och hålla tummarna för går nu detta bra så Kanske hon paras vid nästa löp.

På tal om paras. Om Beah och Sussi kan vänta med sitt löp till mitten/slutet av april så ska de två paras och då blir det b/t valpar.
Detta blir Beahs sista kull sen nästa år så får Molly ta över stafettpinnen om hon går igenom hälsotesterna.
När Sussi och Molly sen "gjort sitt" så blir det nog inte fler pudelvalpar tror jag, vi får se men just nu känns det så.

Lite nya bilder finns i galleriet, dock mest valpbilder såklart ;)
Titta och njut så syns vi snart igen!
Allt gott till er!!! (i dessa tragiska "krigstider")

 

Usch det här året har inte börjat bra :(

Mevas Kitty, Kimmi "Duncan"och Kinzo "Rocky". De tre godingarna!
När lille Rocky var 1 1/2 vecka fick jag se att Rocky var helt platt över bröstkorgen och att bakbenen inte tog spjärn för att komma framåt.
Vid två veckor så såg jag hur hans "armar" stod rätt ut från sidorna, likaså benen när jag lyfte upp honom. Genast tänkte jag, Swimmer må han bara inte har swimmer... Jag googlade och visst var det så, han hade swimmer puppy syndrom. Jag satte genast på honom en "tröja" och som jag lade fullt av bomull under bröstkorgen. Då Rocky var så platt så trycktes bröstkorgen ihop och det var mycket stor risk att hjärta och lungor skulle tryckas ihop.
Jag beställde tid hos veterinären, där de i sin tur aldrig sett detta tidigare bara på bilder. Prognosen var långt ifrån bra men då han ändå hade lite lite reaktion under baktassarna så sa det att det kanske går att hjälpa honom med mycket träning men vad gäller lungor och hjärta så kunde de inte garantera något då de kunde kollapsa när som helst.
Jag åkte hem och funderade, var det värt risken att jag skulle fästa mig ännu mer vid honom och han sen avlider men tanken försvann, klart att jag måste prova för tänk om det går bra!
Jag kontaktade andra uppfödare via fb och det visade sig att det var några som hade haft samma på någon av sina valpar, en del hade det gått bra för andra inte. Jag fick massor av tips och råd (som jag är oerhört tacksam över).
Nu började den riktiga träningen, det var massage och styrketräning flera gånger om dagen, han fick simma i en stor balja och gåträna i en ränna (ihopbyggd av min dotter Malin), jag fick hjälpa honom att röra tassarna framåt men det var svårt med bakbenen för de var helt skruvade.
Vid fyra veckor stod han upp själv, dock mycket vingligt och jag såg hur han försökte röra sina små ben framåt. Idag är han 4 1/2 vecka och går mer än kravlar, jag har slutat mata honom för nu ska han minsann Stå bredvid syskonen och äta ur sin skål. Jag är den som lärt honom att busa så nu försöker han ibland resa det ena benet och slå mot syskonen med det och han försöker även bita dem men då rasar han ihop.
Jag är så förvånad för jag ser hur försiktiga Duncan och Kitty är mot honom trots att de är så små men å andra sidan Duncan är en riktigt vild valp så han kan ibland lägga hela sin tyngd på honom.
Allt ser lovande ut nu :) Kanske kommer han bli helt återställd som vuxen kanske inte därför har jag bestämt att han får stanna här hos mig!

Hahaha jag skrev om vikt, aldrig någonsin har jag (eller andra vad jag vet) haft så tunga valpar. Duncan vägde drygt 3 kg vid 4 veckor, otroligt! Kitty vägde 1 kg mindre och Rocky 2 kg mindre än honom. Duncan är så välutvecklad och grov att man kunde tro att han skulle vara 5-6 veckor gammal. Han och Kitty gallopperar över golven här i huset det är sånt ös på dem att jag aldrig sett dess like :)

Duncan ska flytta till Norge, Rocky ska bli kvar hos mig så det är bara mysiga Kitty som inte fått något hem än. Är någon intresserad eller vet någon så får ni gärna höra av er (vill helst inte annonsera).

Santza och Tilly har flyttat (på prov än så länge) och de har fått underbara hem och är sååå bortskämda :) Santza flyttade till sin son i Eskilstuna och Tilly till Kristinehamn. De är värda att få lugna kärleksfulla hem då jag ändå inte ska avla på dem mer. Det här är svårt att göra men av erfarenhet så vet jag att vi glöms bort efter ett tag, klart att de känner igen allt när de kommer hit men annars finner de sig fort i sina nya hem så jag vet ändå att jag gör rätt, trots mina tårar...

Kira ska till veterinären i morgon. Innan jul så upptäckte Mats en ärtstor kula under hennes hals och i slutet av dräktigheten så hade den växt till en pingisbolls storlek, idag är den nästan en tennisboll så nu måste den undersökas snabbt. Jag ville inte störa henne och valparna tidigare men nu diar hon inte längre så då kan de ev skära ut den och sy (valparna hade lätt krafsat upp stygnen). Jag hoppas det bara är en fettknöl men man vet ju aldrig.

Så är beslutet fattat för sista gången, Tuva måste flytta för jag hinner inte med henne. Jag lämnar nog ut henne på foder eller EV säljer henne. Vore synd att inte ta valpar på en så fin hund och så är hon ju så arbetsglad + att hon ju är DNA testad för HNPK,CNM, EIC, PRA-prcd och röntgad ua.

Pudlarna mår som vanligt bra, håller på att trimma dem för hejåhå så långhåriga de är nu, likaså mår sanktisarna toppen. Problemet är bara tiden då Rocky fortfarande kräver en hel del men det blir bättre :)

Kram till er alla :)
obs. det finns en bild på Kitty i galleriet.