Hej alla goa läsare jag hoppas det nya året har börjat i kärlek och tur.
Jodå här är det inget fel på kärleken men se denna oturen vill tydligen inte ge med sig!

För drygt 2 månader sedan fick Ina nått konstigt. Hon fick ryckningar och Mats och jag trodde hon fått i sig nått eller helt enkelt ramlat ner för sin soffa och slagit sig för hon gick vingligt och dreglade. Jag satt hos henne och efter ca 10-15 minuter så var hon som vanligt igen. Vad va detta?
Ina var som vanligt och allt var frid och fröjd.
En morgon när Mats åkt till jobbet (tidigt) så vaknade jag med ett ryck, Ina krafsade på golvet. Jag skyndade mig in i vardagsrummet och där låg hon helt borta. Hon lugnade sig när jag kom in i rummet och hon försökte gå till mig men hon ramlade, jag fick panik och rusade fram till henne för att se vad som var fel. När jag satte mig ner bredvid henne så började hon krampa igen och jag förstod direkt - hon hade ett EP anfall!!! 
Saliven rann och ögoner snurrade i huvudet, shit vad gör jag nu? Jag kunde inte annat än sitta hos henne, prata lugnt och smeka henne. Till slut vaknade hon till och och kramperna släppte, det tog max 10 minuter så kom ett nytt anfall, hela kroppen stel och hon var helt borta. 
Herre gud de andra hundarna de måste ju ut och kissa. Anfall på anfall kom och mellan en period så rusade jag som en galning i panik att fixa hundarna.
Ina och jag satt sen inför grindarna till vardagsrummet och det ville aldrig ta slut på eländet. När det gått en timme så fick jag äntligen tag på en distriktveterinär (djursjukhuset stäng då klockan bara var 07). De kunde inte komma med medicin för det fanns bara två jourhavande veterinärer i hela Värmland och alla var långt borta och var fulla av arbete ute på gårdarna.
Jag satt där med Ina och tårarna rann, skulle hon dö nu? Veterinären hade sagt att antingen dör hon eller så reder hon ut stormen själv.
Så fort djursjukhuset öppnade så ringde jag och bad om hjälp, klockan var nu närmare 8 och Ina bara fortsatte krampa.
"Du får komma hit med henne direkt". Hur sjutton skulle jag få in henne i bilen??? En 60 kg tung hund som hela tiden krampade, bara att glömma.
Vid det här laget va jag knäckt för ingen kunde hjälpa henne, ingen privatveterinär och inga djursjukhus hade möjligheten att komma.
Jag satt där med henne i ytterliggare en och en halv timme innan det lanade av.
I tre timmar hade hon krampat med 5-15 minuters vila.
Mats kom slutligen hem från sitt morgonpass och vi hjälptes åt att få in Ina, som nu var helt slut, i bilen och drog iväg.
Framme vid djursjukhuset så gick hon normalt och viftade lite på svansen åt veterinär och sköterskor.
De kollade noga igenom henne och tog en mängd blodprover. Som tur är så verkade hon inte skadad i hjärnan men leverprovet var högt.
Hon fick en rejäl dos med EP medicin och sen åkte vi hem med recept, en medicin som hon ska äta i resten av sitt liv och en medicin som skulle stoppa om hon fick ett anfall.
Kan bara säga, jag kommer aldrig mer bli mig själv efter detta. Ligger och lyssnar på nätterna om jag hör om hon skrapar med frambenen (anfall) eller våga gå ut med henne utan mediciner (Stora suppar som ska tryckas upp i ändtarmen, de är verkligen inte små och 5 st).
Veterinären varnade för att det kan komma igen men förhoppningsvis hjälper medicinen. Min goa Ina !!!

Nu när detta va över så ska ni inte tro att olyckan är slut :(  
Nej... för tre veckor sedan lite drygt så började Sussis mage att spåra ur, det sprutade blod i hela huset. Ringde akut veterinärer på olika ställen för att fråga hur farligt detta va. "Ge fisk, ris och okryddad kyckling så ska du se att hon blir bättre" Jo det visste jag men det kom så mycket blod och det bara sprutade ur henne!
Iväg till apoteket och köpte all världens "stopp-och-bajs" mediciner (hon spydde också) Inget hjälpte den första veckan, andra veckan så blev hon lite lugnare i magen, kunde äta lite utan att det sprutade. Under helgen nu (tredje veckan) så började eländet ordentligt igen. 
Jag ringde till veterinären och sa att nu tar jag med mig Sussi eftersom Ina hade återbesök. Jo vi fick en akuttid.
Efter att Ina var klar så kom en annan veterinär och klämde och kände på Sussi men hon kände inget konstigt mer än att hon var oerhört smal efter detta. En jäkla massa prover togs och de ville ha kvar henne men det ville inte jag så i morgon får jag svar på proverna av både Ina och Sussi.
Snälla snälla håll nu tummarna att proverna är bra på mina godingar!!!
Jag orkar inget mer nu!

För övrigt så mår gänget bra - tack o lov..
Förhoppningsvis så drar jag och hundarna till vår lilla fristad i Tallhem (Nysäter). Där är allt helt tyst och både jag och hundarna älskar att vara där, bara "vara" :)

Nu inväntar jag snart löp på lilla Molly och då ska hon paras med Bieber. Vill allt väl så blir det isf valpar i slutet av sommaren och leveransklara till hösten och det blir black and tan såklart :)
Lilla tjejen är fri både patellan och ögonlysningen

Jag har märkt på andra att efterfrågan på valpar har minskat. Förstår folk i dessa tider med skenande priser på allt, alla är rädda om sin ekonomi men så finns det de som bestämt sig för att köpa en liten Pudel sen tidigare. Jag har intressenter så jag har definitivt inget problem, det är personer som träffat mina tidigare valpar som vill ha härifrån och det ser jag som ett mycket gott betyg från mina avelshundar.
Är det någon som letar valp på mellan så vill jag rekomendera Karin Hultgren i Lidköping, hon har kennel Stalltorpets och har tre hanar kvar, black and tan. Hon har parat med min Bieber två gånger och fått kanonvalpar men denna gång är det en annan hane, superfina valpar! Ni kan söka henne på fb eller via skk.

Gud vad jag skriver ikväll men som vanligt när jag får en tid över så är det så roligt att berätta vad som sker här så fingrarna bara studsar över tangenterna men nu får jag säga God Natt för hundarna här vill ha sitt kvällsgodis och gå och sova.

Hoppas ni alla har det bra :)
Hej då för denna gång!

Läs hela inlägget »

Hejåhå så fort allt går - snart är det Julafton, en månad kvar precis idag!

Hoppas det är bra med er alla:)
Här mår vi alla bra ja förutom lilla Beah då som är gipsad på ena bakbenet. Vet faktiskt inte riktigt vad som hänt men vi var ute, alla hundarna och jag och helt plötsligt skrek Beah till och när jag kom fram så hoppade hon på tre ben. Jag försökte känna igenom henne och när jag tog i tassen så gnydde hon.
Ibland med små pudlar så är de så känsliga och kan skrika till för minsta småsaker så jag bestämde att avvakta till nästa dag. Beah var då lika halt så jag ringde djursjukhuset och på röntgen konstaterades det att hon brutit alla TÅR i vänster baktass. Detta var en fredag, hon blev gipsad och skulle opereras veckan därpå. 
De satte stift i alla tår och hon blev återigen gipsad.
I morgon är det sjätte veckan vi är där för koll och visar röntgen att hon är okej nu så åker gipset av och hon framledes (ngn vecka) bara behöver mjukbandage. Som ni alla vet så är kronorna lättfladdrande när det gäller veterinärvård så... det blir en Väldigt stor kostnad i slutänden även efter att försäkringsbolaget lagt till sitt. Tänk på det ni som har, eller funderar på att skaffa djur är det sjukdom eller skada så rinner pengarna genom fingrarna - det Är dyrt :(

För ca 7 veckor sedan så höll jag på att bränna ner hela köket...
Jag skulle smälta fett (skulle baka) och så hör jag hur en av valparna (senare leverans på två och så Kajsa) skriker till ordentligt. Jag stänger av tutschen på spisplattan, ingen fara så ut i köket tillbaka och där brinner det för fullt i skåp och fläkten höll på att smälta (jag hade inte stängt av tutschen nog hårt). Jag han inte tänka utan tog kastrullen och skulle lägga ner den i diskhon så fettet skulle rinna ut men tyvärr så hamnade det mesta av det brinnande fettet på min bara arm. Adrenalinet på topp så jag kände inget. Fick släck på elden men hörde hur det knastrade i fläkten och då beslöt jag att ringa brandkåren, tänk om det tagit eld genom fläkten upp till vinden...
In stormade tre stora brandbilar och två små, efter kom ambulans. jag irrade runt som en höna för att få ut alla hundarna då giftig rök spritt sig i huset. In kommer fyra brandmän i full mundering - snacka om att jag kände mig liten och dum. Det brann inte på vinden - Tack o lov! Ambulanspersonalen ville titta till mig och till slut gick jag med på det (fortfarande full av adrenalin) då säger sköterskan att jag har något som hänger under armen, det va mitt skinn. Polisen kom senare och av åklagare så blir jag åtalad för oaktsamhet så nu väntar böter :(
Nu är allt frid och fröjd, inget mer brann och min arm är nästan färdigläkt men köket ser fortfarande ut som ett spökkök fullt av sot och svarta skåpluckor, fläkten kan vi glömma för den brann upp.
Nu sent om sider har de lovat att de nog ska hinna fixa köket innan jul, hoppas det!

Nu kommer jag få en "härlig" tid framöver för nu har Elsa börjat löpa, syns på killarna kan jag lova, så nu kommer alla tikarna dra igång framöver, ja utom Ina som löpte i somras. Detta är det värsta när man har både hanar och tikar för det är ett jädrans pyssel vem som ska dit eller dit för att skilja på dem. Mats har lovat ta hanarna så jag kan vara med tikarna i Tallhem (Nysäter) men nu kommer julen och jag vill vara hemma... pust!!!

Nu är jag hemma och stakarna och julstjärnorna pryder fönstren men i morgon efter Beahs veterinärbesök drar jag och gänget till Tallhem för att fixa lite mys i fönstren där också, säkert ingen som ser därute på bygden men för Mig känns det bra :)

Jag kommer nog inte hinna skriva mer innan jul så jag vill önska er alla en 
riktigt...  GOD JUL  ! :-)

Kram till er!

Läs hela inlägget »

Käre hjärtanes vad tiden går såg nu att jag inte skrivit sen i början av augusti. Inget att skylla på mer än valpar, valpar, valpar...

Hej igen kära vänner! Säkert har många "övergett" mig då jag varit frånvarande så länge men jag hoppas inte det.

Elsa röntgad ua på både hd och ed (höfter och armbågsleder). Tänkte para henne nu vid hennes löp men ser att en del "sitter kvar" med sina valpar och Det vill inte jag riskera så jag hoppade över.
Nu när denna jäkla panedmi, då Alla köpt hund och sitter nu i klistret (som vi befarade) och ångrar sina köp, överallt tycker jag mig se hundar som är ett - två år till salu. Blir så ledsen men för er som söker vuxen hund nu har ju ett ypperligt tillfälle meeen kolla så hunden har stamtavla och säljaren är seriös!

Sälja hundar ja, här har det varit rykande efterfrågan på valpar men vem vill inte ha en underbar Pudel :)
Nu har det flyttat valpar långt upp i norr och långt ner i söder. Två ska ev bli blivande avelshundar och övriga har också fått fantastiska hem. 
Jag har två familjer där det visat sig allergi på andra hundar men vill testa en Pudel, funkar det inte så får de så gärna lämna tillbaka.
Alltså 8 valpar är många, faktiskt! De är ju så otroligt goa och jag lägger ner så mycket tid på dem (älskar ju detta) men detta med rumsrenhets träning, in och ut när man tidigare har 9 hundar är ett himla pyssel och de vuxna hundarna måste ju få sina promenader också, ja allt tar tid för sen har man ju ett hem som måste skötas också, eller...

Just nu ligger 9 st hundar runtom mig helt utslagna för idag har faktiskt Mats fått gå ut med sanktisarna och labbarna, jaha varför då? jo jag mitt klantarsel har tänt eld på halva köket (olyckshändelse) och däribland mig själv också. Jag blev bränd ordentligt på ena underarmen och har faktiskt för jävligt ont men men bara att bita ihop det gåt ju över så småningom.
Jag längtar verkligen ut i skogen men så har ju älgjakten dragit igång - ve och fasa för ingenstanns kan man ju gå nu så det får väl bli lite samhällsträning.
Har köpt selar till alla pudlarna så nu är tiden förbi (för ett tag) att springa lösa, jag undrar allt hur det kommer att gå??? De är inte vana att gå kopplade och nu åker vi till stugan en stund och då ska de även gå tillsammans med sanktisarna och Rocky, Kira stannar hemma hos husse. Hon är sååå bortskämt, är med överallt och då menar jag överallt, utom på hans jobb någon timme på förmiddagen och eftermiddagen någon timme då han kör skolbuss.

Ja nu är det bara Kira som är med husse för Tuva har flyttat till ett eget hem där hon inte behöver hävda sig för en morsa. Hon har det superbra där och igår fick jag fina bilder där hon var med i skogen och plockade svamp, hon behövde vara ensamhund :) Lilla gumman jag är så glad.
Helt otroligt men alla vuxna hundar som jag placerat om har fått sådana otroligt bra hem. Det trodde jag inte kunde kunde hända jag som varit emot det så men ack vad jag bedragit mig, de har verkligen funnit sig tillrätta i sitt "förevigthem". Får många bilder och historier om vad de gör, en (Tilly) är till och med som besiktningsman vid tåg, så de kör rätt och så. Ja allt detta är helt Underbart!
Döm aldrig någon som omplacerar en avelstik och tänker att "hur kan de", det har jag gjort men nu vet jag bättre.

Lillskruttan Kajsa är nu riktigt "mammig" hon är med mig överallt. Jag hade två valpar kvar en månad och det märktes att detta blev väldigt konstigt. Efter att den sista valpen åkt så blev hon lite vilsen och då får man ju rycka in. De kunde inte hämta tidigare av olika anledningar, men nu har hon funnit sig i flocken förutom när Rocky får ett race då kommer hon och gömmer sig bakom mina ben.

Rocky ja min lille "swimmer", hanns tassar ser inte så bra ut men ska be veterinären kolla honom nu vid 1-års vaccineringen. De sa från början att det inte fanns nåt att göra men jag undrar allt ja. De är så utflutna och vrider sig rejält innåt och jag tror nog att hade de ev gipsat honom i rätt läge så skulle han inte se ut som han gör, alltså detta som är nu måste ta fruktansvärt hårt på hanns leder framgent. Jag håller tummarna att det blir bra till slut för den busen vill jag inte mista.

Herregud vad jag skriver... Ja jag tar väl igen lite kanske. Nu har valparna flyttat och jag ska förhoppningsvis förbättra mig men jag ska till Tallhem (Värmland Nysäter) och fixa lite med huset - gissa hur rabatterna ser ut efter 13 veckor, allt har växt igen :( 

Jag säger på återseende - och säkert snart igen!
Kram på er!

Läs hela inlägget »

Hejsan go vänner :)

Mycket har hänt som ni nog förstår då det känns som det var evigheter jag var här inne.
Först måste jag berätta att även Elsa nu är friröntgad Hd/Ed, jippiiii :)

Så har vi ju fått tillökning , ett gäng små Pudelvalpar.
Sussi fick 6 stycken, två tikar och 4 hanar som alla är b/t. Idag är de 3 veckor.
Beah fick 4 hanar en var dock dödfödd och en annan fick syrebrist och dog några dagar senare. De två som är kvar är hanar och är b/t. De blir tre veckor på lördag (onsdag idag).

Sussis valpar är nu så stora att de är uppe och knatar runt och så har de fått hörsel för så fort jag kommer till dem så piper de och letar runt efter mig (sitter ofta hos dem). De diar för fullt och har så runda goa magar så jag ids inte att börja ge dem smakportioner än.
Beahs valpar skulle jag vilja säga är tjocka, helt runda men så är de ju bara två och har tillgång till 6 st tuttar.  
Sussi äter och äter och det behöver hon då det är så många valpar så även hon har börjat bli lite rund. Beah är lite kinkigare med maten men den bruden är så rund ändå och har ju bara två valpar så det skulle inte göra ett dugg om hon lättade på vikten litegrann.

Eventuellt är två hanar otingade.

Jag förstår inte, som jag säger varje sommar, vart har tiden tagit vägen det går ju så fort, redan augusti!
Jag har varit mycket i stugan i sommar då jag och mitt ena  fantastiska barnbarn varit där och målat den. Hundarna har såklart varit med men då det varit så varmt så har det inte sträckt sig till några längre promenader, sanktisarna lider verkligen i värmen och då speciellt Ina, hon har mest legat framför ac:n.
Det har varit mycket fästingar som satt sig fast på Elsa och hon fick stora utslag som sen varade så henne fick jag raka ner under halsen och ge Bravecto. Nu är den pälsen på väg tillbaka men så började hon fälla sin päls så hon ser ut som en korthårig Sankt Bernhard alltså inte nog med det,,, jag har ju en svarting som heter Rocky den lille spjuvern älskar Elsas svans så den tar han tag i och drar, Elsa bryr sig inte, så nu är hon nästan hårlös på den också, alltså... hon ser Hemsk ut finns nog ingen som skulle tro att hon var en riktigt långhårig sanktis :( Problemet är ju också att jag tänkt para henne i höst nu när hon löper men det vette sjutton om jag vågar åka med henne till en fästman som hon ser ut, dels skulle jag skämmas för hanhundsägaren och hanen då, attans han skulle nog verkligen undra vad som kommer och "ormar" upp sig för honom. Ja vi får se om jag vågar :0

Rocky hur har han utvecklats? Jodå killen är full av liv men tack godegud att han inte är så vild som Kira och Tuva var, nej han är - än så länge - supercool kille trots att han snart börjar komma in i "slyngelåldern" (nu 6 mån). Han lyssnar direkt på vad jag säger men det märks att han har labbens energi för springa kan han :)
Hans framtår pekar väldigt mycket inåt nu så hoppas hoppas han inte får några men av det men det ser lurigt ut. Hans vänstra bakben som absolut inte ville hänga med när han var liten är något ostabilare än det högra, som han lägger mest tyngd på, Ja vi får se hur det går med min lille "maskot" men vi hoppas på många fina år tillsammans.

Pudelgänget då ja de bara njuter av tillvaron, de är ju så superenkla att ha, de följer med på allt, är superlydiga och ständigt glada :) 
Tino Tror att han leder flocken för han vaktar mest men se rang herren är Bieber till och med över Elsa och Rocky, Ina är den där coola hunden som bara lyfter lite på överläppen så försvinner alla, ingen rör henne.

Det har varit mycket "gå i koppel" men då vi badar så får de vara lösa och gissa om de älskar det,,, ja inte pudlarna då förstås för man Kan ju bli blöt om tassarna, Tino är väl den som försiktigt kan gå ut en liten bit om jag slänger en pinne, skillnad var det när jag hade Ziva och Lisa för de bara kastade sig ut för att simma.

Gud var jag kan sakna alla hundar som lämnat kenneln. Ibland plågar jag mig själv med att titta på bilder på dem och tårarna rinner :( Fasen alltså det är tufft att ha kennel och många hundar för det händer alltid något, negativt som positivt.
Jag har ibland varit "nere" och tänkt att jag slutar med detta men så får man njuta av kärleken från alla och för att inte prata om den underbara valptiden - mammakänslorna rusar!!!

Idag hinner jag inte lägga in några bilder men ska göra det så fort som möjligt, jag kände idag bara att jag Måste skriva till er för det är så många som hör av sig och undrar varför jag inte skrivit - men nu har jag varit här :)

Tusen miljoner kramar till er därute och var rädda om er :)


 

Läs hela inlägget »

Ja ni kära läsare, trasig dator... skittöligt! Nu är den igång men bara en liten stund så jag hoppas hinna skriva färdigt först. Hade jag råd så skulle jag köpa en ny men nu ligger annat på prio ett listan så jag får stå ut med detta strul ett tag till.

Nu i dagarna är både Sussi och Beah parade med Bieber som pappa.
Kan säga direkt att jag INTE tar emot intresseanmälningar än för jag måste veta hur många valpar det blir för jag har sedan länge några som måste få gå först men jag kommer att skriva här så fort jag vet/de är födda (mitten på juli). Alla kommer att bli b/t.

Inas höfter och armbågar var helt fria - Jippiiii :) Snart ska Elsa få röntgas också (närmar sig sin 2-årsdag), hoppas att även hon är fri!
Ina löper nu så denna gång blir det ingen parning då de andra två brudarna är parade men vid nästa löp så vore det roligt att få fram små nallebjörnar :)

Då jag och pudlarna och sanktisarna är mycket i Nysäter och håller på så har även det blivit deras andra hem, de älskar att åka dit och de älskar att åka hem. Vi har funnit en del vägar att gå på men som det är på landet så har man inte så mycket att välja på utan man traskar ut i skogen (och hoppas man finner hem igen;). Ska faktiskt köpa plast/pappersband så jag kan snitsla där jag går för tänk om hundarna "fryser till is" och det finns varg i närheten då vill jag veta åt vilket håll jag ska gå.
Det där med gräsmatta kan man glömma där för det heter mossmatta på den tomten. Det är naturtomt med tallar osv men sen är det mossa, gissa hur hundarna ser ut, för att inte tala om golven i huset... tur att jag har en bra dammsugare ;)

Det är så mycket jag tänkte berätta för er men nu står det helt still.

Rocky har växt till sig rejält, börjar bli stora killen, 4 månader och han är ett riktigt bustroll men så är ju labbar de första två åren - "tokiga"! En morgon när jag kom upp så hade han varit inne i badrummet och sett mattan som låg där likväl toarullspåsen med 24 rullar ALLT hade han bitit sönder i partiklar, det var papper i hela nedervåningen och mattan saknade både hörn och gummi som sitter under så jag slog mig mot pannan - Neeeejjj :0 Ja ja bara att städa och han va ju såklart lika glad för det och nu i efterhand så kan jag skratta åt eländet :)
Jag brukar alltid dra ur alla sladdar ur kontakterna när jag går och lägger mig, så även denna gång men se en sladd till den nya golvlampan hade jag missat att gömma undan så den där spjuvern hade under en natt gnagt på hela sladden och bitit av den längst in där den sitter fast i lampan, skarva? ja det vette sjutton om det går men en sak är säker jag va Väldigt glad att jag inte glömt att dra ur den från kontakten!

Måste ju tyvärr också berätta att Tanja flyttat så nu är gänget bara 5 st (hade ju för några år sedan hela 11 st pudlar). Det var ett Mycket svårt beslut men det kom en familj som ville hälsa på pudlarna för att se om deras dotter var allergisk (vilket ju är svårt att kolla här med de andra raserna också). Hon reagerade dock inte nämnvärt mycket men de fick ta hem den lilla skällande prinsessan på prov för att se hur det gick och där blev hon kvar, ja vem blir inte kär i en Pudel? Nu skäller hon minsann inte så mycket men här var det alltid hon som drog igång flocken, tänk hur det kan vara. 
Hon är en sån personlighet att man älskar henne ända in i själen så detta har varit tufft men nu lever hon verkligen som en prinsessa och det är hon värd :)

Jag hannnnn !!!
Bäst att ge sig nu så inte datorn slockar i sista sekunden.

Ha det gott alla, och nu ikväll så är det ju fredag så jag önskar alla en
Trevlig Kväll :)
 

Läs hela inlägget »

Nu har Kitty aka Stella och Kimmi aka Duncan flyttat.
Så otroligt bra hem jag funnit åt dem, jag är så glad :) Stella hamnade hos en jättehärlig familj i Äppelbo där hon får kompis av en äldre labradordam (bra för henne så hon lär sig lite vett och etikett för ojojoj så självständig och busig tjej), Duncan lever nu vilding i Norge hos ett yngre par där han på somrarna ska vara med och vandra i fjällen och på vintern hänga med när de går "på tur" med skidor, toppen!!!

Så har de besiktats. Wow så nervös jag var för hur skulle det gå för Rocky? Alla fick en tummen upp - jippiii, enda negativa med Rocky var att framtassarnas trampdynor slits mer på insidan (de är plattare där) och att han har spretigare tår men vad gör det för tänk er... Inget hjärt och lungproblem, tassarna är en baggis med tanke på hans tidigare rörelsemönster. Detta var en stooor lättnad! Nu ska han få leva här med oss som en liten maskot :)

Santza har flyttat till sin son Ziggy i Eskilstuna och Tilly får nu all uppmärksamhet i Kristinehamn. Varför nu detta?
Båda är, eller Var ska jag väl säga, två tjejer som inte tagit för sig av livet riktigt om man nu jämför hur de har det nu. Här har de alltid knatat och gått bakom mig när vi varit ute och gått nu minsann så härjar de, och myser till 100% så nu slipper de trängas med alla andra hundar för uppmärksamhet - Nu trivs de!!!
Det är svårt att skiljas från hundar man haft i flera år och det jag nu gör är helt ifrån mina värderingar men då jag nu tidigare sett hur bra de får det så gör det inte så ont och de får det så bra. Mitt ego har fått sig en törn kan man säga , allt är inte "bäst hos mig"....

Om ni minns så har Kira en knöl under halsen. Det var ett lymfom (cysta) men helt godartad . Den har inte växt mer så den behöver inte tas bort.
Fy sjutton så nervös man blir för allt när det gäller ens hundar/djur.

Den 6/4 så ska Ina röntga höfter och armbågar (Hd/Ed). jag är liiite orolig på höger fram då hon var så halt där när hon var unghund och det satt i armbågen/bogen. Nu måste ni hjälpa mig och hålla tummarna för går nu detta bra så Kanske hon paras vid nästa löp.

På tal om paras. Om Beah och Sussi kan vänta med sitt löp till mitten/slutet av april så ska de två paras och då blir det b/t valpar.
Detta blir Beahs sista kull sen nästa år så får Molly ta över stafettpinnen om hon går igenom hälsotesterna.
När Sussi och Molly sen "gjort sitt" så blir det nog inte fler pudelvalpar tror jag, vi får se men just nu känns det så.

Lite nya bilder finns i galleriet, dock mest valpbilder såklart ;)
Titta och njut så syns vi snart igen!
Allt gott till er!!! (i dessa tragiska "krigstider")

 

Läs hela inlägget »

Usch det här året har inte börjat bra :(

Mevas Kitty, Kimmi "Duncan"och Kinzo "Rocky". De tre godingarna!
När lille Rocky var 1 1/2 vecka fick jag se att Rocky var helt platt över bröstkorgen och att bakbenen inte tog spjärn för att komma framåt.
Vid två veckor så såg jag hur hans "armar" stod rätt ut från sidorna, likaså benen när jag lyfte upp honom. Genast tänkte jag, Swimmer må han bara inte har swimmer... Jag googlade och visst var det så, han hade swimmer puppy syndrom. Jag satte genast på honom en "tröja" och som jag lade fullt av bomull under bröstkorgen. Då Rocky var så platt så trycktes bröstkorgen ihop och det var mycket stor risk att hjärta och lungor skulle tryckas ihop.
Jag beställde tid hos veterinären, där de i sin tur aldrig sett detta tidigare bara på bilder. Prognosen var långt ifrån bra men då han ändå hade lite lite reaktion under baktassarna så sa det att det kanske går att hjälpa honom med mycket träning men vad gäller lungor och hjärta så kunde de inte garantera något då de kunde kollapsa när som helst.
Jag åkte hem och funderade, var det värt risken att jag skulle fästa mig ännu mer vid honom och han sen avlider men tanken försvann, klart att jag måste prova för tänk om det går bra!
Jag kontaktade andra uppfödare via fb och det visade sig att det var några som hade haft samma på någon av sina valpar, en del hade det gått bra för andra inte. Jag fick massor av tips och råd (som jag är oerhört tacksam över).
Nu började den riktiga träningen, det var massage och styrketräning flera gånger om dagen, han fick simma i en stor balja och gåträna i en ränna (ihopbyggd av min dotter Malin), jag fick hjälpa honom att röra tassarna framåt men det var svårt med bakbenen för de var helt skruvade.
Vid fyra veckor stod han upp själv, dock mycket vingligt och jag såg hur han försökte röra sina små ben framåt. Idag är han 4 1/2 vecka och går mer än kravlar, jag har slutat mata honom för nu ska han minsann Stå bredvid syskonen och äta ur sin skål. Jag är den som lärt honom att busa så nu försöker han ibland resa det ena benet och slå mot syskonen med det och han försöker även bita dem men då rasar han ihop.
Jag är så förvånad för jag ser hur försiktiga Duncan och Kitty är mot honom trots att de är så små men å andra sidan Duncan är en riktigt vild valp så han kan ibland lägga hela sin tyngd på honom.
Allt ser lovande ut nu :) Kanske kommer han bli helt återställd som vuxen kanske inte därför har jag bestämt att han får stanna här hos mig!

Hahaha jag skrev om vikt, aldrig någonsin har jag (eller andra vad jag vet) haft så tunga valpar. Duncan vägde drygt 3 kg vid 4 veckor, otroligt! Kitty vägde 1 kg mindre och Rocky 2 kg mindre än honom. Duncan är så välutvecklad och grov att man kunde tro att han skulle vara 5-6 veckor gammal. Han och Kitty gallopperar över golven här i huset det är sånt ös på dem att jag aldrig sett dess like :)

Duncan ska flytta till Norge, Rocky ska bli kvar hos mig så det är bara mysiga Kitty som inte fått något hem än. Är någon intresserad eller vet någon så får ni gärna höra av er (vill helst inte annonsera).

Santza och Tilly har flyttat (på prov än så länge) och de har fått underbara hem och är sååå bortskämda :) Santza flyttade till sin son i Eskilstuna och Tilly till Kristinehamn. De är värda att få lugna kärleksfulla hem då jag ändå inte ska avla på dem mer. Det här är svårt att göra men av erfarenhet så vet jag att vi glöms bort efter ett tag, klart att de känner igen allt när de kommer hit men annars finner de sig fort i sina nya hem så jag vet ändå att jag gör rätt, trots mina tårar...

Kira ska till veterinären i morgon. Innan jul så upptäckte Mats en ärtstor kula under hennes hals och i slutet av dräktigheten så hade den växt till en pingisbolls storlek, idag är den nästan en tennisboll så nu måste den undersökas snabbt. Jag ville inte störa henne och valparna tidigare men nu diar hon inte längre så då kan de ev skära ut den och sy (valparna hade lätt krafsat upp stygnen). Jag hoppas det bara är en fettknöl men man vet ju aldrig.

Så är beslutet fattat för sista gången, Tuva måste flytta för jag hinner inte med henne. Jag lämnar nog ut henne på foder eller EV säljer henne. Vore synd att inte ta valpar på en så fin hund och så är hon ju så arbetsglad + att hon ju är DNA testad för HNPK,CNM, EIC, PRA-prcd och röntgad ua.

Pudlarna mår som vanligt bra, håller på att trimma dem för hejåhå så långhåriga de är nu, likaså mår sanktisarna toppen. Problemet är bara tiden då Rocky fortfarande kräver en hel del men det blir bättre :)

Kram till er alla :)
obs. det finns en bild på Kitty i galleriet.

Läs hela inlägget »

Den 27/1 föddes tre små underverk! En stor svart tik, en svart hane och en brun hane.

Det var lite dramatik...
Kira började flåsa ordentligt några dagar innan förlossningen, hon var inte orolig men det märktes att hon hade det jobbigt så efter två dagar åkte jag till djursjukhuset för jag var orolig att valparna blev stressade av detta och att Kira verkligen mådde bra.
Väl där och prover togs så såg allt bra ut och på röntgen syntes det nu tydligt att det var tre små liv därinne. "Allt ser bra ut så du får väl åka hem och vänta". Jag ville göra ett ultraljud för att se att allt såg bra ut med de små - det gjorde det inte! Hjärtljuden var alldeles för sakta och de sa att de hoppades på att de skulle klara sig. Akut in på operation för ett kjejsarsnitt och det var länge sedan jag var så nervös, skulle den uppstressade Kira klara detta, skulle valparna överleva???
Två timmar senare kom de ut och sa att allt gått bra och att alla valparna levde. Jisses så glad jag blev!!!
De rullade in kuvösen på rummet och där i låg de. Tiken var enormt stor så även de andra men hon utmärkte sig rejält. Alla var runda och fina och tacka sjutton för det när de bara var tre stycken så de hade verkligen gottat sig därinne.
Kira kom in, hon halvsov än. Vi la till en valp i tagen så de skulle få dia, smack sa det så satt alla tre fast i tuttarna för de visste exakt vad de skulle göra :)
Väl hemma så var Kira lugn och tillfreds, förutom att hon hade ont och ville inte så gärna ta till sig valparna först men jag gjorde så att valparna skulle kissa och så fick hon tvätta rent dem Det satte skruv på henne för efter det så var hon samma supermamma som hon var förra gången.
När de ändå snittade henne så bad jag dem ta bort livmoderna också, skönt för henne att slippa löp + att jag inte behöver vara rädd för livmodersinflamation framgent.
Det blev som sagt lite drama där en sväng men nu ligger de inne i valprummet (med mig på nätterna) och myser, sover och äter. Alltså idag är de 6 dagar och tiken har redan passerat 1 kilosgränsen vad ska detta bli... Killarna är inte Så långt efter men det skiljer ett par 100 gram.

Den svarta hanen ska flytta till Norge men tiken och den bruna hanen är otingade men de är ju inte ens en vecka än.

Nu hoppas jag att "tjockisarna" fortsätter att må bra men jag måste ju säga, de är inte speciellt vackra de små skrynglisarna men söta som tusan är de och som ni nog förstår så tillbringar jag redan en stund i valplådan tillsammans med Kira, hon älskar det och jag älskar det! Det är just det här som gör uppfödarlivet så fantastiskt underbart! :)

Lite nya bilder i galleriet (ni måste ju få se de små :)
Kram och hej alla därute!

Läs hela inlägget »

Hej alla glada och god fortsättning till er :)

Jag är superglad idag för vi har varit på dräktighets röntgen och det visade tydligt 3 stycken valpar inne i Kiras mage. Jag gissade mig till att hon skulle få fyra, eller ingen alls... ja det är sant, jag funderade lite på om hon lurade oss och bara var skendräktig, själva valpismagen är inte så stor (men hon har fått Enorma hängtuttar det hade hon iof efter förra gången men nu är de gigantiskt hängande) och jag har inte känt några sparkar så jag var faktiskt till 90% säker på att hon skulle vara tom men se jag hade fel så nu om 9 dgr från idag så är det 63 dygn, lika spännande som alltid :)
Naturligtvis så ska hon valpa en fredag så jag får verkligen hoppas att det går bra så det inte det blir nåt dumt under helgen och allt kör ihop sig. Håll tummarna är ni snälla!

Jag har inte varit hemma så mycket i Törne under januari och i Tallhem (Nysäter) så har jag inget internet därav har jag inte skrivit något tidigare och när jag nu kom hem så ville jag vänta tills Kira skulle röntgas så jag hade nått riktigt härligt att berätta för er :) Hoppas ni har överseende.

Jag hoppas ni haft det bra under jul och nyårshelgerna. Här åkte dottern med familj på corona så de dök aldrig upp men Mats killar va här på jul och på Nyår så hade Mats, jag och hundarna en mysig kväll med god mat, köttben och så Bingolotto (hur tråkigt är inte det, speciellt när man inte vinner nåt :( Jag har faktiskt aldrig vunnit något, jo på "vinst varje gång" när jag var liten men min stora vinst är ju att jag är så previligerad att jag kan ha alla mina härliga, underbara hundar (...jaja mina barn och älskade Mats också förstås ;)
Jag är nog rätt knasig för baske mig så går hundarna först, jag skulle inte ha ett liv utan dem, jag kan se mig gammal och skröpplig men hund Ska jag ha, säkerligen blir det nog en liten Pudel hahaha...

Nu har ju jag och hundarna (labbarna har varit hemma hos Mats) varit i Tallhem alltså stället heter så och mycket av de vinterbilder som jag lagt in i galleriet kommer därifrån. 
Hundarna går lösa men tomten är inhägnad. Vi har en liten byväg strax nedanför tomten men det kommer kanske 3-4 bilar per dag så vi traskar rätt över och ut på ängarna och hundarna har så roligt där för det går en del rådjur där (som jag ser från köksfönstret) och jisses så gott det är med deras avföring. Ina har faktiskt en riktigt bra nos för hon spårar fint i deras spår och det får hon göra för att träna nosen men då jag ropar så kommer hon direkt, ja kanske inte precis direkt för det är väääldigt svårt att släppa spåret men kommer det gör hon. Elsa hon är mer..ja vad ska jag säga "här och nu" hon busar hela tiden och då menar jag hela tiden, fram och tillbaka, springer med pudlarna och lämnar mig inte många meter tänk de är så olika de där två. Sussi är den som drar för hon Älskar att springa ja jag undrar ibland om det inte ligger vinthund i henne långt bak som hon fått igen, crousing vore nått för henne. Sen har vi då dottern Molly som är som klister på sanktisarna för gud vad hon älskar dem, är vi ute så följer hon dem och inne så sover hon gärna hos Ina om hon ligger på golvet. sen har vi då det "tråkiga" gänget Beah, Tilly och Tanja som hela tiden ligger mig i hälarna. Tanja får iof fnatt när sanktisarna busar för då ska hon vara med och skälla som en domare. Alla har så härliga personligheter!!!

Jaha nu blev det sådär långt igen, pust, ja det är svårt att få still på hjärnan när man sitter här bakom tangenterna ;)

Men nu vet ni tre valpar kommer från Kira (en tik är tingad och ev en hane, om det nu blir som de önskar).
Till sommaren blir det pudelvalpar igen och ev en labbekull på Tuva.
Ni som är intresserade hör av er lite längre fram i vår för nu kommer jag att glömma alla som frågar för nu är det bara labbevalparna som gäller :)

Kram till er alla och kolla gäna in galleriet :)

Läs hela inlägget »

Hej allihop :)
Tänk idag är det första advent! Minns i somras när man sa "om 6 månader kommer jultomten" inte sjutton kunde man ana att tiden skulle gå så fort...

Kira är nu parad med en vacker svart hane som kallas Bobby! Nu håller vi tummarna att det ploppar ut några små labbevalpar om två månader :)
Då det ligger både brunt och gult i linjerna på bådas sida så kan Kira få även de färgerna, detta är spännande.

Här har 6 stycken tikar löpt samtidigt så gissa om jag haft två helt rabiata hanar! Det har faktiskt varit synd om dem då hela luften luktat "godsaker" för dem men nu är det slut för Kira var sist på tur.

Idag har vi gjort "leta" ute i skogen och på gärdena. Först springer jag runt och slänger pyttesmå bitar av falukorv (va det just idag) sen släpper jag ut alla hundarna och säger "leta", wow säger jag bara så duktiga de är med sina nosar. De där benen går som trummpinnar och nosarna arbetar förbrilt men nu är de helt slut, jag hör bara snarkningar... Själv sitter jag här med en filt runt fötterna för det är iskallt ute (borde nog skaffa mig sockor eller kanske till och med investera i nya kängor ;)

Alla hundarna mår bra, ja jag måste ju bara få säga det för här brukar det hända både det ena och det andra men nu är det lugnt och fridfullt.

Mats och jag har köpt ett hus till, ett renoveringsobjekt som ligger 7 mil bort, lååångt ute på landet. Ja och varför har vi det undrar ni nog nu för vi bor ju redan på landet. Jag och hundarna älskar att vara där, labbarna är kvar hemma hos Mats när jag är där för annars blir det för trångt för det är ett "pyttehus". Under hösten har Mats och hans son varit där och fixat staket för hundarna så nu kan vi vara där, med vi menar jag jag och hundarna för Mats vill vara här hemma för han är inte den där skogsmullen som jag är.
Det är Ett problem och det är att vargarna har sitt revir där, nu är det tack o lov så att reviren är stora så de kan ju vara nån/några mil bort men det drar lite i nackhåren när vi traskar där i skogen. Innan de sköt av några förra året så var de 10 stycken som strök omkring men nu är de lite färre. De tillhör ju faunan men hoppas de gillar älg och rådjur (finns det massor av) mer än mina hundar.

Alltså Mats och jag är lite knäppa för jag har ju tänkt tanken några gånger att jag skulle sälja Tuva men nu sist när jag fick en förfrågan så var det Mats som drog i nödbromsen "hon ska inte säljas till nån för då köper jag henne" sagt och gjort, nu är hon hans hund. Nu får Han träna henne och jag slipper mitt dåliga samvete (gör man ju inte men jag kan säga till honom att, nu behöver hon det eller det ... ;)

Jag har inte lagt in några nya bilder i galleriet denna gång jag skriver för det hinner jag inte men nästa gång lovar jag.

Ha en fortsatt trevlig advent alla fina!



 

Läs hela inlägget »

 







Här skriver jag om alla "konstigheter" som händer i Kenneln, både bra och ibland dåliga, precis som det är att ha hundar. Möjligtvis kanske ni känner igen er ;)