Den 27/1 föddes tre små underverk! En stor svart tik, en svart hane och en brun hane.

Det var lite dramatik...
Kira började flåsa ordentligt några dagar innan förlossningen, hon var inte orolig men det märktes att hon hade det jobbigt så efter två dagar åkte jag till djursjukhuset för jag var orolig att valparna blev stressade av detta och att Kira verkligen mådde bra.
Väl där och prover togs så såg allt bra ut och på röntgen syntes det nu tydligt att det var tre små liv därinne. "Allt ser bra ut så du får väl åka hem och vänta". Jag ville göra ett ultraljud för att se att allt såg bra ut med de små - det gjorde det inte! Hjärtljuden var alldeles för sakta och de sa att de hoppades på att de skulle klara sig. Akut in på operation för ett kjejsarsnitt och det var länge sedan jag var så nervös, skulle den uppstressade Kira klara detta, skulle valparna överleva???
Två timmar senare kom de ut och sa att allt gått bra och att alla valparna levde. Jisses så glad jag blev!!!
De rullade in kuvösen på rummet och där i låg de. Tiken var enormt stor så även de andra men hon utmärkte sig rejält. Alla var runda och fina och tacka sjutton för det när de bara var tre stycken så de hade verkligen gottat sig därinne.
Kira kom in, hon halvsov än. Vi la till en valp i tagen så de skulle få dia, smack sa det så satt alla tre fast i tuttarna för de visste exakt vad de skulle göra :)
Väl hemma så var Kira lugn och tillfreds, förutom att hon hade ont och ville inte så gärna ta till sig valparna först men jag gjorde så att valparna skulle kissa och så fick hon tvätta rent dem Det satte skruv på henne för efter det så var hon samma supermamma som hon var förra gången.
När de ändå snittade henne så bad jag dem ta bort livmoderna också, skönt för henne att slippa löp + att jag inte behöver vara rädd för livmodersinflamation framgent.
Det blev som sagt lite drama där en sväng men nu ligger de inne i valprummet (med mig på nätterna) och myser, sover och äter. Alltså idag är de 6 dagar och tiken har redan passerat 1 kilosgränsen vad ska detta bli... Killarna är inte Så långt efter men det skiljer ett par 100 gram.

Den svarta hanen ska flytta till Norge men tiken och den bruna hanen är otingade men de är ju inte ens en vecka än.

Nu hoppas jag att "tjockisarna" fortsätter att må bra men jag måste ju säga, de är inte speciellt vackra de små skrynglisarna men söta som tusan är de och som ni nog förstår så tillbringar jag redan en stund i valplådan tillsammans med Kira, hon älskar det och jag älskar det! Det är just det här som gör uppfödarlivet så fantastiskt underbart! :)

Lite nya bilder i galleriet (ni måste ju få se de små :)
Kram och hej alla därute!