Hej igen mina kära läsare :)
Får jag denna gång presentera en av valparna som idag är 16 dgr och fått upp ögonen, ser ni blicken?
Nu har de fått en egen liten själ, inte bara "en av dem", jag tycker det är så mäktigt!

Till att börja med så vill jag gratta Bieber och Santza som klarat hälsoprovet av patella och ögonlysning så nu är de redo att gå i avel :) Santza, den lugna trygga tiken som inte lyfter ett öga för något, så lik sin morfar Charlie. Bieber den ständigt glade, spralliga och påhittiga killen men glimten i ögat.
Nu ska jag boka tid för Tino också då han blir ett år den 2/10 och där kommer det heller inte att bli några problem, fria föräldrar och syrran Santza fri, perfekt!

Charlie (killen som kom tillbaka) är nu kemkastrerad men lugn - nej :) Han är jättebra nu, inga problem att "våldta" tikarna, ja eller alla om jag säger så då han även var kär i den kastrerade Zicco och Lisa.
Alltså den killen är för rolig, jag trimmade ner Sussis valppäls och direkt så trodde Charlie att det kommit en ny hund hit (alltså innan han fattade...;)
Han skulle verkligen passa hos någon som ville hålla på med agility eller något annat fartfyllt för han har energi till tusen och ett super psyke. Han ska vara kvar här ett tag till först för det är först nu som han har lärt sig att "läsa av" andra hundar. Tänk hur de kan bli när de aldrig växt upp, eller haft någon hundkompis att komunisera med. Vi får se vad som händer med killen!

Tänk så konstigt det blir i en flock när den ändras. Bernisarna fattade inte först att Kira inte längre fick följa med till skogen, de satt där utanför bilen och väntade på henne, eller när vi traskade iväg ifrån gården... Nu minsann är det inga problem men de är mycket lugnare och gör inga tokryck i skogen längre (Kira va ju den som drog igång dem) nej nu går de bredvid och runtom mig fasten att de är lösa. Kira hon är damen som följer mig överallt, när hon inte är hos valparna. På natten så sover jag i valprummet och efter att Kira gett "nattmaten" så hoppar hon upp i sängen och ligger tesked med mig och när jag vaknar på morgonen så ligger hon med huvudet vid min hals, sååå mysigt :)

På tal om att sova, och i valprummet... Vi får väl se hur länge jag fixar det för nu händer det grejer med valparna. De små skruttarna gnäller och "skäller" hejvilt trots att de borde sova när magen står rätt ut av all mjölk de får av Kira.
Alltså jag är jätteförvånad för när de bara var 14 dgr så reste de sig upp på stapplande ben och Gick, helt otroligt det har jag aldrig varit med om tidigare, pudelvalparna brukar ju inte gå ordentligt före 3-4 v. ålder. Så olika på raser!

Jag känner mig nöjd med tillvaron just nu, går och kikar i valplådan om någon är vaken så man kan få snosa lite, snart kommer kalabaliken när vildarna springer runt, skäller och biter på allt och alla... Bernisarna och jag tar lugna härliga promenader (då mår Daisy som bäst), pudlarna och jag har härjat i skogen i hopp om att hitta kantareller - ingen storvinst där kan jag säga :( och Kira och jag går små promenader i koppel, så att hon får röra på sig. Alltså dessa tuttar hon har, tror nog hon skulle behöva BH resten av livet, snacka om hängisar ;)

Jag har haft jättemånga förfrågningar om Pudel valpar men jag kan säga att det blir först till våren och då blir det förhoppningsvis 2-3 kullar. två kullar blir b/t och den ev tredje kullen b/t eller enfärgade svarta eller vita.
Den som väntar får se....:)

Kram till er alla fina och på återseende!

(Några nya bilder i galleriet)
 

Nu är de här !!!
6 stycken valpar "såg dagens ljus" den 2/9, det blev 3 tikar och 3 hanar :)

Som jag har väntat...men skulle egentligen väntat några dagar till (hon fick dem på dygn 59).
Hon hade det jobbigt min lilla snutta. Hon höll på att krysta i flera, flera timmar innan jag ansåg att det här funkar inte så vi åkte in akut till djursjukhuset och där fick hon till slut sin första valp, då det var lite knöligt att få ut den så väntade vi tills valp nr 2 kom ut, sen åkte vi hem. Hemma i lugn och ro så kom fyra valpar till men...vart är den 7de? Hon kämpade och kämpade men allt ståhej hade tagit så mycket på krafterna så vi åkte in akut igen. Jag förstod att den skulle vara förlorad då det dragit ut på tiden, och det blev även konstaterat vid ett ultraljud. Det blev ett kejsarsnitt till slut för Kira var helt färdig. Jag säger bara det, ojojoj vilken tur att hon hade så bra grundkondition annars kanske det slutat värre.
Till hjälp och vid min sida hade jag Lena, Enzos matte och tack gode gud att det finns så underbara människor! 
Vi trodde ju att allt skulle bli så "enkelt", inte tre dygn, men hon fanns där! 
Hon va ju såklart  nyfiken på att bli "farmor" och det blev hon till 6 st stora kraftiga valpar runt 400 gr.

Idag är de 3 dagar. De äter och äter och vikten ökar bra. Kira är en fantastisk mamma! Hon går så försiktigt när hon ska ner i valplådan, livrädd att trampa på eller lägga sig på dem, stort hjärta till min älskade Kira!

Jag hör av mig med fler rader men som ni nog förstår så är det "häcken full" men uppdatera, lovar jag :)
Tyvärr hinner jag inte lägga in några nya bilder i galleriet denna gång - det kommer....

Kram på er alla!

Ser ni vad detta är? Jo Kiras små valpisar :) Det är 7 stycken, kolla om ni ser dem.

Förra måndagen så var vi inne på röntgen men då var det osäkert hur många de va men 5 st syntes tydligt, så idag (måndag) var vi inne igen och då syntes dessa små... ja vad säger man..skelett!
Hon är idag på dygn 52 så tiden bara rusar iväg så nästa gång jag skriver så har de "ploppat" ut :) Måste erkänna att det är lite pirrigt trots att jag haft 27 kullar genom åren, allt kan ju hända och det hoppas vi verkligen att det inte gör för nu har vi ingen öppen jour nattetid på djursjukhuset så skulle det bli något så måste vi åka till Strömsholms djursjukhus, eller till Göteborg. Äh det här kommer att bli så bra så!

Dagspromenaderna är nu ytterst begränsade för Kira orkar inte så mycket med sin stora mage, hon blir så anfådd och nu har ju denna värmen kommit tillbaka (så töligt) och det gör ju inte saken bättre. Det går ingen nöd på bernisarna för alla springer fritt omkring på gärdena nu när de tagit in säden och jag lovar er att där tycker de att det är smaskigt för det har väl varit hundratals Tranor som landat där och släppt små pluttar, uhh... snuskhundar!

På onsdag ska vi till vet igen för Charlie ska kemkastreras och Bieber och Santza ska patellakollas och ögonlysas.
Beah är i höglöp nu och har nog gått ur det på onsdag för annars hade jag parat henne med Bieber men jag måste ha hans resultat först så det blir  fyra kullar till våren (om Santza också går igenom med ua). 
Det är sååå många som vill ha Pudelvalpar och jag känner mig lite taskig som inte parat men känner just nu att det får räcka med labbevalpar denna höst.
Konstigt det känns att inte ha någon Pudel kull alls detta år men det har varit skönt att hinna "andas" lite också.

Så har vi haft besök av lille Benji, Beah och Rossis valp. Han har fått en sån häftig teckning. Både Beah och Rossi är ju b/t men Benji blev gräddvit med aprikosa tecken, ingen tanteckning men är aprikos längst ut på nosen, öronen, baksidan av bakbenen och en tjock aprikos rand över ryggen (bild finns i galleriet), han är jättefin och ett enormt trevligt psyke :)
Så himla roligt det är att se dem som vuxna.

Nu har Charlie stått och gnällt hela tiden för att han vill till Beah. Ska bli sååå skönt att kemkastrera honom, synd bara att det inte funkar med en gång...

Nej mina vänner nu ska jag uppta tiden med en skön massage på Kira, vilket hon älskar! Det är ju så synd om henne nu när hon inte når att klia sig någonstanns pga magen ;)

Nästa fredag är Kira på dygn 63 och jag lovar återkomma med rapporter om de små.
Allt gott till er så länge!

 

Hej på er alla vänner :)

Nu skäms jag att jag inte skrivit tidigare men ibland så kör allt ihop sig...

Så har Mevas Tior kommit tillbaka, han på bild bredvid Bieber, och så här såg han ut :(
Har aldrig tidigare varit med om en så bedrövlig päls, stora tovor överallt och i dem satt små kvistar som skavde mot hans skin. Klart jag blev ledsen och förtvivlad!!!
Han heter numer Charlie (som hans morfar gjorde) men jag kommer dit.
Charlie hade inte haft det dåligt i sitt hem nej kanske snarare tvärtom eller???
För att göra en lång historia kort så kom han tillbaka pga att han var För mycket fäst vid sin husse. Hussen kunde aldrig lämna huset utan honom för han ylade och gnydde, sprang fram och tillbaka och var supernervös och så kunde inte familjen ha det, det spelade alltså ingen roll för Charlie att övriga familjen var hemma.
Jag är så otroligt glad att hussen kontaktade mig så han kunde få flytta tillbaka hit Men...
Direkt så visade han en översexualitet på gänget här hemma, han varken åt eller sov på två dygn.
På söndagen var ett jättehärligt par här från Dalarna och hälsade på då de ville köpa valp härifrån om någon av pudlarna ska para sig. På tisdagen kom Charlie tillbaka och då kontaktade jag dem och frågade om de ville ha en omplacering och att det var en bror till Tino (alltså 9 månader). På torsdagen kom de och hämtade honom, sen blev allt kaos. Stackars paret hade fått en panikslagen kille då frun blev "hans" och som i tidigare hemmet så kunde hon inte lämna honom. Frun var helt förtvivlad "Vad ska vi göra Eva, det funkar inte". 
Vad hade stackars Charlie varit med om egentligen? Något är det för i övrigt så är han en stabil kille med ett kanonpsyke.
Naturligtvis fick han komma tillbaka hit. De hade kämpat i en vecka med honom men han hade total panik, helt galen och det funkar ju inte.
Nu är han här och varken jag eller Mats bryr oss om honom något speciellt så han inte får en ny person att bli för fäst vid (men han kollar vart jag är men bryr sig inte när jag lämnar honom). Han håller sig i flocken och det går jättebra förutom att han är sååå kär i än den ena sen byter han till den andra. Nu har han varit kär i den kastrerade Zicco i två dagar men han blänger bara på honom och tycker att Charlie är allmänt jobbig. Sussi har legat risigt till ibland men det handlar ju om att jag måste bryta mönstret så han inte får fortsätta. Den 28/8 ska han kemkastreras så får jag se hur han reagerar och är när han inte är så hormonstinn. Lille killen!
Han får nu stanna här så jag får se hur han utvecklar sig och blir allt bra så ska han senare omplaceras men då får det bli till någon som redan har hund/hundar. Han är så otroligt snygg så det är ju synd om han måste kastreras permanent men men vi får väl se hur detta slutar...

Lilla Chihuahuan Zola har nu funnit ett underbart hem! Hon kom till ett par som haft Chihuahua tidigare men som fick somna in i våras pga ålder, så detta blev lyckat :)

Så har vi min lilla ögonsten, Kira, är hon dräktig eller??
Har ringt runt överallt för att göra ett ultraljud men det är fullt överallt så nu har jag beställt tid för röntgen (det funkade tydligen bättre). Jag tror hon är dräktig för magen har ändrat form men då hon tidigare varit skendräktig så vill jag veta och då är ju röntgen bra för skulle det visa sig att hon faktiskt Är dräktig ja då ser vi ju också hur många valpar det är där inne :) Hon är på dygn 33 idag.

Lilla Sussi, hjälp vad hon växer! Hon ser så rolig ut nu för benen är hur långa som helst, ni vet sådär rangliga som tonåringar är.
Gänget i övrigt mår toppenbra och just nu så njuter vi för det är svalare ute, ca 20 grader, när vi hade 43 grader då var det farligt ute för hundarna så jag körde luftkonditioneringen och alla hundarna låg utslagna på golven, det va hemskt! Själv blir jag sjuk av värmen, får feberfrossa och ont i hela kroppen, blir yr och mår illa, känns precis som när man är på väg att bli riktigt riktigt dålig. Strunt i det nu mår vi alla gött iaf. :)

Jag har lagt in lite nya bilder i galleriet bla på Charlie (de i Dalarna döpte om honom till Charlie och han lyssnar på det så därför får han heta så) där syns bild på hur han såg ut när han kom och sen hur vacker Pudel han blev :)

Nu ska jag ta Kira på en promenad så vi får lite "egentid" för det behöver vi.

Lovar uppdatera så fort jag vet något om Kira!
Kram på er alla!

Vet inte riktigt vart jag ska börja...
Tar det glada först annars bara gråter jag mig igenom dagboken.

Denna Underbara labbehane är,
Cha's Elskling Enzo "Enzo"
reg nr, SE14584/2018
Och därmed tillika Kiras "Fästman".
 Ja Kirad är parad :)
Enzo med matte Lena bor i Eskilstuna.
Det var såhär...

Kira kom i löp och den tilltänkte hanen som vi sett ut åt henne hade åkt på semester...Jaha? Paniken inföll och jag slängde ut en annons om hane på "labbehanar till avel" och fick många svar men ingen bodde ju nära och vi hade ingen hundvakt så allt såg dystert ut :(
Men så hör Lena av sig och berättar om sin härliga hane Och hon kunde komma till oss !!! 
Underbara Lena kom på torsdags förmiddag men nix, ingen parning kunde bli av då han var så stor och "prickade fel", killen är 60 cm och Kira 53 cm. På fredan så testade vi igen, utan resultat men attans tänkte jag, den här fantastiska hanen Måste vi ha. Ringde djursjukhuset och frågade om insemination, och så blev det.
Lena skulle på valpträff med sin andra hane under helgen så det var lite smått nedstämt men så så erbjöd hon sig att lämna Enzo hos oss under helgen Jippiiii. På kvällen när jag gick ut med dem så sa det "tjoff" och så satt de fast :) Tror nog aldrig jag haft så hög puls av glädje :)))
Lördags morgon och kväll så parade de sig ingen - helt själva när de var lösa (va ju naturligtvis med och höll dem när de satt fast).
På söndagen var det stopp då hade Kira fått nog! På kvällen kom Lena och båda var vi så glada och lyckliga att detta hänt :)
Enzo och Kira är så otroligt lika, samma underbara huvud och ögon, Enzo är ju dock Stor men med samma härliga mentalitet och lugn lite som "tvilling själar". Älskar verkligen denna hane!
Igår måndag åkte de hem till Eskilstuna igen. Slutet gott allting gott - trodde jag!

Direkt de åkt så drog jag till skogs med de små pudlisarna, allt väl men så kom vi hem....
Ziva skrek till och hon vägrade stödja på sitt högra framben. Hm tänkte jag, kanske hon fått bogluxation i höger också? Hon hade det nån gång då och då i sin vänstra bog men där kunde jag få tillbaka ledkulan i skålen och allt var bra men nu... Lilla älskade gumman så ont hon hade och inget jag gjorde funkade. Gav henne Metacam mot smärtan och trodde hon skulle bli bättre, nej hon blev inte bättre :( Djursjukhuset har inte längre nattöppet så hon genomled natten i min famn med smärtstillande tills de öppnade på morgonen. Vi fick tid direkt.
Ziva hade haft så ont under natten att hon bara skakade, när vi kom in på rummet på sjukhuset och veterinären känt på henne så visste hon... hon visste att hon skulle slippa lida mer för hon la sig lungt i min famn och somnade, äntligen!
Fan jag visste att det var kört, jag visste det men när veterinären sa det blev det för mycket.. Lilla älskade Ziva somnade in i min famn :(
Jag lovar det finns inte ord att beskriva min sorg, MIN Ziva hon som första Pudel kom in i kenneln, så nära vi stod varandra hon som var så speciell!
Fasan jag visste att jag skulle gråta när jag skriver det här sån tur att jag skrev det positiva först.
När jag lämnade henne där på djursjukhuset och åkte hem tänkte jag - Vad håller jag på med, Varför har jag kennel när jag är så himla blödig av mig ?
När jag kliver ur bilen hemma så möter mig Kira och bernisarna och de förstår direkt att något är fel, så kärleksfulla och ömsinta! Jag ger Kira en stor kram och viskar, låt oss få glädje med små valpar, hon ger mig en slick över ansiktet, ja kanske är det så, framtiden får utvisa!

Skulle det bli valpar så föds de runt 6 september. 
Pudelvalpar? Jag får fundera lite.

Kram på er alla och snosa på er fyrbenta lite extra - Stort Hjärta till er!
 

Jaha mina vänner som ni ser är flocken utökad :) Nej nej nej hon är bara här i en övergång.
En person kontaktade mig och frågade om jag visste någon som var intresserad av en Chihuahua på 6 månader och det var lite panik (av personliga skäl), det visste jag inte men tokdum som jag är när det gäller hundar så kunde jag inte göra annat än att köpa in henne.
Hon heter numer Zola, 6 månader med fin stamtavla men hon ska Inte gå i avel då hon har ett litet överbett, söt och liten så det förslår :) Mina hundar är ju dvärg men när hon står bredvid dem så ser de ut som storpudlar.
Är någon intresserad eller vet någon som önskar sig en liten tik så hör gärna av er.
Krav: Ett garanterat gott hem utan småbarn (vill ju inte att hon ska skada sig då småbarn kan vara lite hårdhänta), helst också en hundkompis.

Lilla Sussi är heeelt underbar, men det förstår ni nog ;) Hon växer så det knakar, stora tassar har hon också så jag tror med säkerhet att hon blir en rejäl dvärg eller liten mellan.
Hon och Zola busar i princip konstant de har så otroligt roligt när de far fram på golven eller ute på gräsmattan. Zola är ju inte van det här gänget men hon är liten och tuff, precis som Sussi :)

Vart tog det vackra vädret vägen?
Nu har det regnat konstant i tre dagar och kyligt är det också, så tråkigt :(
Vi har kört lite "leta" övningar ute iaf. Jaa jag tycker det är töligt att gå ut och gå när regnet vräker ner (pudlarna också) så nu hoppas jag att solen tittar fram snart. Måste säga att det är väldigt skönt att bo på landet med stor inhägnad för bernisarna och Kira vill vara ute vilket väder det än är, så de ligger under taket och myser. Pudlarna springer på baksidan av huset men just nu går de bara ut och gör sina behov sen vill de in igen.

Daisy har fått fler och fler fettbulor under skinnet. Jag känner igenom henne varje dag så det inte finns några cancerknutar, det är ju så vanligt hos bernisar och hon börjar bli till åren men se "krutkärring" det är hon :)
Alltså pälsen på henne och Dennis är ju hopplös, de är så tuffsiga och jag har köpt en speciell karda för att få bort det men va sjutton dagen efter har de tuffsar igen, såg de inte så fula ut så skulle jag vilja raka ner dem - nej jag Ska Inte göra det men...

Nu har jag uppdaterat galleriet igen - bara så ni vet ;)

Nu ska jag krypa ner under pläden i soffan och mysa med pudlisarna.
Kram till er!

Nu är hon här !!!!
Lilla söta Sussi har nu infunnit sig hos oss och i flocken. Alltså hon är helt otrolig, totalt orädd för de andra hundarna och hon är pigg och framåt absolut en av de bästa hundarna jag köpt in. Tack Else Marie Pedersen "Farytale Breeding's" i Narvik, Norge.

Hon har det fint nu lillpluttan för jag sover på golvet med henne och varje natt har hon knyckt min kudde för hon ska ligga tätt tätt intill mig "men nu sörru lilla pluttan har jag lagt dit en till så du får en egen, och jag en egen" vi får väl se hur det går ;)

Det är sånt underbart väder ute, inte varmt och inte kallt helt enkelt perfekt. Vi har varit till skogen varje dag för nu har artros värken lugnat ner sig (värt att gå på artros skola:) så nu knatar vi på. Det "värsta" är att det tar så mycket tid, jo jag har tid men jag hinner inget här hemma, usch jag ser hur smutsiga tassar (efter regnskurarna) traskat runt här inne men jag ids inte längre skura golvet varje dag, besökare Måste behålla skorna på när de kommer in, om jag säger så... Det är ett "hundhus" kan jag säga, hund bäddar i varje rum, pudlarna har tagit över dubbelsängen så jag sover i "hundrummet", ja de måste ju få plats ;) Sen har jag ramper och trappsteg så de kan ta sig upp och ner för sängarna och soffan (de kan hoppa men njuter av fördelen), soffan, där ligger alla pudlisarna på dagarna och på nätterna intar de större lufsarna soffläget = ja ett "hundhus" :)

Nu är det vår och snart sommar och med det innebär förfrågningar om valpar, skulle behövt ha ett gäng nu men det blir till hösten och många har redan ställt sig i "kö". Det där kösystemet har jag ju inte utan de som verkar bra och som hör av sig kontinuerligt de får förtur.

Just nu har jag 11 st pudlar som ligger runtom mig och sover, det är lugnt, skönt och mysigt. Zicco kan morra lite inbland då nån av de andra kommer för nära när han sover, han talar om att han behöver minsann svängrum, de övriga kan gott tränga ihop sig.
Han är lite rolig han Zicco för han har blivit en kopia av sin pappa (Charlie), lite rundare och slöare och tar det mesta med ro.
Det är så intressant att ha så här många hundar för man får studera så många olika personligheter, ingen är den andra lik och tur är väl det för fy sjutton om alla skulle va som Beah som skäller som en galning när vi går ut och hon ger sig inte förrän man tar upp henne en liten stund - allllt är Mats fel, jaa faktiskt, för han har skämt bort henne med att hon inte Kan gå ut förrän hon fått komma upp i famnen och gosat en stund, skrutthund men så är hon "hussegris" också :)

Nej mina vänner nu reser sig en efter en så nu är friden slut, bara att avsluta här och gå ut en sväng.

Nu är galleriet uppdaterat så kika in den som vill.
Allt gott till er!

 

Hejsan mina vänner Äntligen är jag tillbaka :)
På bilden är det Dennis och Daisy.

Hela windows photo har lagt av så jag har inte kunnat göra något med mina bilder men som tur är så är Mats ena son datateckniker så han har nu hjälpt mig provisoriskt till han får tid att fixa nytt.
Jag och datorer är INTE vänner alltid händer det nått när jag sätter mig här, vare sig det beror på mig eller något annat strul :/

Inte så mycket har hänt faktiskt mer än att vi njuter av lite mer sol (tack och lov inte så mycket värme) och bad. Kira och Dennis (faktiskt) älskar att bada så det blir minst ett par turer i veckan.
Kira har fått viltspåra en del, vilket hon älskar och nu sist trodde jag inte hon skulle ta det. Jag drog till skogen där det nästan bara är sand mellan de spretiga småtallarna, lite torr mossa här och där. Jag tänkte att jag måste ju testa. Spåret låg ett dygn i torkan men döm om min förvåning när hon perfekt följde blodspåret och klöven, alltså hon är otrolig!
Känner mig lite sugen att börja med Santza också för även hon har en nos av "guld". Det är sååå mycket jag vill göra med hundarna men jag har numer lärt mig att ta det lugnt och göra en sak i taget. Om jag inte längre trånar efter championatet så kan jag ju varva Kira och Santza i spåren, naturligtvis ska Kira få fortsätta som nu men jag behöver inte stressa upp mig att "jag måste"... Vi får se vad som händer.

Vet ni... om fyra dagar är lilla Sussi här !!! Den lilla norska tikvalpen som jag ska importera. Nu räknar jag ner må ni tro :)
Hon är sååå fin, starka fina tan tecken, ja alltså hon är en liten b/t Pudel men det har ni nog förstått ;)
Lovar återkomma med bilder så snart hon anlänt och "bott in sig".

Om en månad är det dax att börja kolla in pudeltjejerna om de kommer i löp, även Kira men tror nog hon dröjer för sist hade hon 9 månader mellan löpen. Skulle tjejerna dra ut på tiden så kanske jag hinner kolla Biebers hälsotester för jag vill gärna ha honom till Beah.

Snart kommer göbben in och ska titta på motorsport så då tar jag pudelgänget och drar till skogs :)
Några nya bilder i galleriet. Måste skärpa mig och fota mer.

Ha det bra alla ute i "cyberrymden" och trevlig lördags kväll :)

Jippiii min älskade Kira gjorde det - det Blev ett Exellent !!!
Fy sjutton så skönt nu behöver vi aldrig mer ut i ringen :)

Kritiken lyder:
"Liten feminin tik, kompakt byggd,
Vänligt uttryck, bra bredd i huvudet,
stark hals och överlinje, korrekt bröstkorg. Välvinklad. Bra päls och trevligt temperament."

Att jag blev så otroligt glad över detta beror på att skulle hon få valpar så kan jag lägga ut annons på Labradorklubbens hemsida och så är det ju lite mer meriterande när vi ska leta hane framgent :)

Tanja är Inte dräktig! Hon är ju lite lurig för hon "löper" när de andra av tikarna löper så med andra ord så kan hon löpa fler än två gånger per år. Sååå med den platta magen så kan det inte gömma sig någon, dock är det fyra veckor kvar tills hon egentligen skulle valpa så finns där någon så är det En liten valp som gömmer sig (men det tror jag inte).
Det är ju tråkigt för de intressenter jag haft men med handen på hjärtat så är det lite skönt att få en vår utan valpar, för det var några år sedan.
Till hösten ska både Tanja och Beah paras, ev också Tilly. Tanja och Beahs valpar blir b/t medan Tillys valpar blir svarta och/eller vita.

Nu har det varit underbart väder dock med kalla nordan vindar.
Efter utställningen åkte jag på världens förkylning så nu sitter jag här och snorar och hostar med feber :( Skittöligt!

Inga nya bilder i galleriet denna gång men Bieber ligger nu med på framsidan om de hundar som bor här.

 

Hej å åter hej :)
Äntligen tillbaka och det känns skönt men det har varit sorg och sjukdomar på varandra så lite tufft har det varit men nu är vi "på banan" igen.

Gen-tester, ja vad sjutton testar man då undrar ni kanske, jo jag har testat färg för Santza och Tino och båda är bärare av Black and Tan (b/t) så parar jag men en b/t så kan de ge b/t valpar - jippiii !!! Det har ju varit mitt mål att få fram nya linjer så nu får vi se vad framtiden utvisar för jag har ju en bra unghundsgrupp som är på tillväxt :)
Tino har täckhår som är creme men är aprikos under och möjligt är väl att aprikos färgen kommer fram mer när jag trimmar honom igen.

Jisses amalia till helgen är det utställning, usch! Vi har än så länge bara tränat en gång men det blir som det blir jag vill ha henne bedömd som vuxen det är allt. Jag förväntar mig max "very good" som hon fick sist (på 1-års dagen), tjejen är liten men det skulle naturligtvis sitta fint med ett "exellent" :)

Kira hade sin bästis Bamse här på besök i helgen och de sprang över gärdena (där man har uppsyn så inga Rådjur är i närheten) och Naturligtvis så fann denna underbara svarta, nybadade Bälsklingen ett dike att bada i, både hon och Bamse såg ut som lerhögar :((( Ja jag kan ju inte tvätta pälsen igen för nybadade labbar på utställning ska man ju inte ha så hon torkas och torkas flera gånger om dagen med en blöt handduk - skithund- men roligt hade de!

Så har Kira och jag varit ute och viltspårat några gånger och hon verkligen Ääälskar det, och duktig är hon :)
Om det ändå inte vore för...

...min jäkla artros så skulle vi vara ute och spåra jättemycket.
Jag har bett att återigen få kortison insprutat i mitt knä men nu va det stopp, för många gånger på ett år sa läkaren. Jag kämpar i artrosskolan och tränar hemma men inte sjutton blir jag bättre, det tar tid säger de men jag har inte tid !!! Min tid och rörlighet är ett måste för att må bra. Nu går jag max 5-6 km om dagen istället för en mil och då jag tränar riktigt hårt orkar jag knappt röra mig alls ja då drar vi (hundarna och jag) till fälten där de kan springa fritt runt om mig.
Äh nu får jag ge mig att klaga men jag måste inse att efter allt hårt slit fysiskt i livet så tar kroppen stryk. Alltid stora självsprickor i händerna, eksem, löst brosk i axelleden, IBS, trasig rygg och så artros på det - skit! Meeen vilket gnäll av mig......

Alla hundarna mår bra.
Tanja är lite knepig för denna gång i dräktigheten har hon inte samma symtom som tidigare, undrar om hon verkligen Är dräktig? Det är ju en månad kvar så det är bara att avvakta och se. Håller tummarna, gör det ni också :)

I början på sommaren ska en liten b/t tik flytta in i flocken (om allt går som det är tänkt). Henne ska jag inportera. Så det bli riktigt spännande.

Galleriet är uppdaterat om ni vill se.
Lovar återkomma snart, måste ju tala om hur utställningen gått ;)

Kram på er alla!

Nu har hundhimlen fått en ny stjärna - min älskade goa Charlie!
Det gör så ont i mitt hjärta att jag tror det brister snart, och tårarna verkar aldrig ta slut. Det har gått två dagar sedan han somnade in och jag tittar fortfarande efter honom om han är med i flocken.

Charlie var en riktigt, riktigt snäll hund alltid kolugn, Skulle det slå ner en bomb så skulle han bara lyft blicken och tänkt "Jaha.." 
När vi haft "leta" (letat små korvbitar eller nåt som jag lagt ut i skogen bakom huset) så ville han Inte komma in, det kunde ju ligga en liten bit kvar, så han fick gå här ute i sin ensamhet och lukta, ja rätt beskrivning på honom vore nog att han var oerhört lik tjuren Ferdinand som satt där och luktade på blommorna.
Charlie gjorde inte många knyck i sekunden, han tog dagen för det den gav.

Charlies ena korsband gick av. Prognosen på just honom var mycket dålig. Han hade även skadat sitt andra bakben så belastningen skulle bli för stor.
Han kallades inte "Tjocka Charlie" utan innehåll, han var tjock och det pga sköldkörteln, det spelade ingen roll hur lite mat han än fick så fortsatte han öka i vikt.
Fy faan rent ut sagt så svårt det är att ta ett sånt här besalut :(

Älskade lille Charlie jag hoppas du nu kan "springa på de gröna ängarna".
Tack för alla fina år du gett oss tillsammans och Tack för alla underbara valpar du givit, du kommer alltid att finnas hos oss genom dina barn, barnbarn... det är en tröst!

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!
Älskar dig!
 

Nu har min lilla prinsessa flyttat till Susanne "Sussi" och Peter i Kil. Så härliga människor och jag är så glad att allt slutade bra och att MYsan finner sig mer och mer tillrätta.

Jag hade beställt tid för att ta bort hennes navelbråck och även göra en besiktning innan flytt men veterinären tyckte det var helt onödigt att ta bort bråcket då det var så litet. Personligen så har jag aldrig haft någon vuxen hund med bråck så jag tyckte att det såg lite konstigt ut med en liten bula, jaja alltid lär man sig något nytt. Skulle det vara så att det blir akut framledes så finns jag ju här.
Jag saknar henne Väääldigt mycket för så kelig och gosesjuk som henne får man leta efter (förutom Zicco då förstås och Beah och....) Sanningen är den att hon tidigare haft en väldigt integritet men så löpte hon och vips så blev hon som en annan hund.
Jag önskar dem all välgång med MYsan (som nu ska heta Leia) :)

Livet i Törne har sin gilla gång...
Äntligen har jag återigen fått kortison insprutat i mitt knä så nu är det full rulle på kärringa :) Tack och lov så har snön nästan smält bort helt och hållet så nu kan vi traska i skogen igen :)
1 mil om dagen är mitt mål men jäsiken vilken träningsvärk jag haft, alltså konditionen och musklerna förtvinar ju i stort sett bort men den 12/3 ska jag börja på artrosskola och det säger de är jättebra så nu håller jag tummarna för det!

Så är det löptider. Ziva och Beah håller på och nu inväntar jag Tilly snart. Inga valpar förrän till sensommaren och ska jag va riktigt ärlig så är det otroligt skönt att få ett andrum en stund :)

Jag ska anmäla Kira till utställningen snart och tänk jag blir nervös bara vid tanken på att springa runt där huuuu... Nu gäller det bara att jag blir smärtfri också så jag Kan strutta runt...

I morgon bitti ska jag lägga viltspår till Kira som får ligga under dagen. Skulle tro att hon är lite ringrostig för nu var det länge sen vi spårade, vilket hon Älskar! Jag ger mig sjutton på att hon växt ur selen kom jag på Nu, den var ju redan lite trång i höstas och nu är hon ju ändå grövre hmm!

Ha ja på tal om grövre..
En eftermiddag när jag hade Dennis, Daisy och Kira med till skogen så stod det några skogshuggare som röjde, men hade kafferast när vi kom.
Bernisarna blev ju som vanligt överösta med komplimanger "Åh så fina, så vackra och de är väl den bästa hundrasen. sååå lugna" Och så vänder sig den ena karln till Kira och frågar om hon är en labrador? Ääähhh,, ja det är hon (va fasen ser inte människan det???). " Det är ingen jaktlabbe väl, för sonen har två sådana och de ser inte alls ut som den där...hon är lite tjock va?" Fasen att jag inte skönk ner i kvicksand eller nåt, harklade mig lätt och tittade i marken,, Jo lite hull har hon men inte så värst mycket.
Nu tog jag hundarna och gick.
Jag var arg som ett bi på Mats (stackarn) när jag kom hem. "Va faan fattar du nu då att du måste sluta ge henne nån extra kula då och då, nu säger till och med andra att hon är fet!!!" Säger bara det att det va tur att han inte va med till skogen...
Bara för att påpeka skillnaden på jaktlabbe och vanlig labbe är att jaktlabbarna är av smäckrare typ, enligt vad jag förstått så är det för att de kommer snabbare fram till fågeln de ska apportera (bara jag nu inte säger fel :o) Jaja det är skillnad i utseende iaf. Jovisst Kira är lite rund, revbenen syns inte.. men jag lovar de finns därinne ;)

Ett par nya kort i galleriet.

Nu ska jag ut en sväng med pudlisarna sen blir det soffmys till Melodifestivalen!
Trevlig Kväll!
 

Lilla lilla MYsan så söt hon är!

Ja idag lägger jag upp denna bild för i fredags så flyttade hon på prov till en tidigare valpköpares mamma. Hon lär sig sakta nya människor, hus och alla lukter både inne och ute. Det är ett heelt annat boende än här men jag tror det blir bra men hon är ju lite orolig (har ju bara gått 2 dgr än) men ibland så kommer hon hit och hälsar på, de bor bara tre mil bort. Saknar henne...
Den 26/2 så ska jag åka in till veterinären med henne så de får ta bort hennes navelbråck. Jag tycker att det blivit större så det är lika bra att få väck det.
Nu undrar ni kanske varför hon skulle flytta, jo det vart snabba beslut men saken är den att jag ställt in mig lite på att hon skulle få komma till ett nytt hem när jag avlägsnat navelbråcket, jag kan inte bara "spara" på allt och MYsan ska ju inte gå i avel, hon får det bra nu :)
Det är svåra beslut när hjärnan tänker med hjärtat.

Vi har haft ett fantastiskt väder med sol och flera minus grader men i fredags började slasket. Det har regnat en hel del så det tar fort på snön, så nu glider vi omkring på isen igen :( 
Det är en liten tråkig tid när det är så här för pudlarna, i skogen är det för mycket snö och på traktorvägarna är det bara is och slask. Det blir snart bättre :)

Idag när jag var ute med de stora hundarna i skogen bakom huset så försvann Daisy plötsligt - ovant henne. Jag ropade och ropade men inte sjutton kom hon. Jag släppte in Dennis och Kira på tomten, tog ett koppel och tänkte att "nu jädrar får hon aaaldrig mer gå lös". Precis när jag gick in i vår alle´ så dyker hundskrället upp - Full av Hästskit !!! Ja det har flyttat in två hästar ett par hus längre bort och jag vet att näsborrarna fladdrat utav välbehag när vi paserat deras hagar, jojo nu är pluttarna inte frusna längre och hon var ju bara "tvungen" att gå dit för en mumsbit :/ Antagligen har det varit fullt av is så hon ramlat för hela hennes sida far full av drypande hästskit, eller ja för den delen hon hade säkert lagt sig ner för att rulla in väbehaget, usch!
Nu har jag ju lugnat mig och anser väl att en gammal dam mycket väl kan unna sig nått gott men inte dit nått mer, men lös får hon va :)

Kira har varit skendräktig. Tänk det har jag aldrig varit med om tidigare (ni ser hela tiden lär man sig nått nytt :) Hon har tydligen inbillat sig att hon var dräktig för hon fick världens hängpattar. Jag va först helt knäckt för hon såg ju hur fet som helst ut från sidan, hon som haft så uppdragen fin buk, Det blev tack och lov ingen mjölk i dem så det kunde slutat med mjölkstockning och hon bar inte omkring på mjukis leksaker och bäddade men men... nu är det bara att invänta förminskningen!

Nej nu ska jag lägga in lite nya bilder i galleriet innan det blir kvällen.
Hoppas ni haft en bra helg :)

 

GRATTIS Tilly 3 år !!!
Jag brukar inte bry mig om hundarnas födelsedagar men här ligger hon omringad av mamma Lisa till höger och bästa polarna :)
och Ja de Har fått lite gottigt!

Livet går vidare här i Törne, jag har fått min cortison spruta så nu knallar, läs pulsar, vi i skogen igen, de där små pudlisarna orkar inte pulsa så värst mycket så vi håller oss på plogade vägar och upptrampade stigar.

Kira är inte dräktig tyvärr, jag har inte tagit ultraljud på henne men hon har Ingen mage och tuttarna är inte rosa så...
Faktum är att hon har blivit tjock ja jag menar tjock - uh så hemskt och det beror INTE på mig nänä helt och hållet Mats fel :( "De måste ju ha lite godis när de varit ute och sprungit en sväng" eller "det är klart att de måste ha kulor i filmjölken på morgonen" Va fasen... Det behöver och ska Inte Kira ha, grrr!
Måste få ner vikten innan april då det är officiell utställning i Forshaga. Alltså okej hon är inte Fet men tjock (om man nu förstår skillnaden ;)

Då det är svinhalt under snön så har Dennis sträckt när de har busat här ute så han är lite halt på höger fram men jag tror han totalt struntar i det för jag lovar er, springa kan han! Det är lite knivit det där, ska han vila eller ska han få springa? Jag har valt att han gör som han vill, rätt eller fel ja det spörs (= får tiden utvisa).
Ziva är ju lite rolig för så fort det är snö eller det regnar så spelar hon ett spel, "det är ju så synd om henne att gå ut i detta elände men om hon hoppar på tre ben så tycker hon att jag ska tycka synd om henne så hon slipper vara ute" - skithund !!! Gammal är äldst heter det va? ;)

Alltså vad tiden går fort, Daisay blir 11 år i år och Ziva och Charlie 10 år. 11 år på en bernis är Väääldigt mycket! Hon är helt fantastisk, aldrig varit till veterinär för krämpor eller skador (förutom en gång när Jag fick panik för att hon haltade på ena bakbenet och trodde att höften var helt skadad - hon hade sträckt sig !!!) Gamla damen är lite stel ibland men när de får springa lösa i skogen så brukar hon ta några race sen går hon bara bredvid mig, hon känner nog själv vad hon orkar.

Jag är så lycklig att jag har möjligheten att leva det liv jag lever, att ha krämpor både fysiskt och psykiskt är fasen inte roligt men att ha dessa fantastiska hundar omkring mig ger sån styrka och glädje att man glömmer bort all skit, tänk att gå här ensam som sjukpensionär och inte ha nåt annat än gubben (när han är hemma) skulle göra mig "sjukare än sjuk" ÅÅhhhh jag ÄLSKAR mina hundar !!! Ja man får faktiskt va lite avundsjuk på mig om man önskar ett sånt liv :)
Ojdå nu blev det lite "djupt" ;)

Galleriet är uppdaterat, kanske inte världen bästa bilder men det här är Oss och vårt liv så håll tillgodo alla underbara där ute!
Syns snart igen :)


 

God Fortsättning på året !!!

Hoppas alla känner sig nöjda med 2018 och att ni kan blicka framåt med nya tag inför 2019.
I kenneln är jag nöjd efter året som gått, alla hundar friska och några kullar som förgyllt tillvaron med en liten extra guldkant. Personligen har väl året varit sådär halvbra med tanke på att kroppen inte har gjort som jag velat och så denna fruktansvärda värme... pust, stön, stånk... i år blir det bättre, hoppas jag.

Idag har jag och de stora luffsarna varit och tränat lite "samällsträning", de är ju inte så vana att gå bland folk och andra hundar så detta och alla ljuvliga dofter tror jag tog slut på dem trots att jag inte går så långt och med myrsteg.
Myrstegen beror ju på mitt knä men det blir bättre för om två dagar så blir det en ny kortisonspruta (Jippiii). 
Denna halka är inte så speciellt skoj, vi har is Överallt på gårdsplanen och bakom huset på traktorvägen är det glashalt (som ni ser på bilden bredvid Tino) och även om jag går i "gräset" så är det isfläckar både här och där, ja men ser man från den positiva sidan så är det inga leriga golv inne iaf. :)

Jag känner och känner på Kira om där är några fosterblåsor men hon är ju så kittlig så det är omöjligt att avgöra men om jag gissar så går hon tom och skulle det va så så gör det absolut ingenting för nu är några utställningar inprickade och jag hoppas innerligt att mitt knä blir bättre så Kira och jag kan gå spår i terängen igen, vill ju så gärna ha championatet. Håller tummarna...

Nu har det varit lite löptikar här i huset så Rossi har varit (är än) hos en kompis till Mats och mig så han får lugna ner sig lite och det funkar jättebra, 14 dgr semester det är lagom för honom (tycker jag som vill ha hem honom pga längtan).

Hoppas era fyrfotingar klarade nyårs smällarna. Här smällde det litegrann nere i samhället med fyrverkerier och då det knappt hördes hit så var det lugnt med stressen på hundarna.
Som jag fattat det så har de bara fått skjuta på speciella platser men att det från i år ska bli förbjudet att skjuta överhuvudtaget, det låter bra och jag hoppas det är sant. Såg att flera komuner börjat med laserljus istället och det är ju så fint att se så hoppas det tar över :)

Vad har jag nu egentligen för tankar inför detta året? Ja det är Naturligtvis att alla hundarna får vara friska sen vore det ju lite mysigt med labbevalpar då jag aldrig haft det tidigare, det kan ju omöjligt vara värre än när Daisy fick sina bernervalpar för då sa jag Aldrig mer för de var huliganer av värsta sort, bajsade och kissade överallt i huset (där var det tomt i bollen att bli rumsrena) bet sönder allt som det gick att bita i, köksmöbler, trappan, väggarna, rivna tapeter... ja herregud listan kan bli lång. Så önskar jag att Tanja och ev Beah ska få en kull valpar till sommaren, att Bieber ska klara hälsotesterna sen ser jag fram emot att försöka fixa till en valpträff i vår/sommar. Alltså mina förhoppningar är att det ska bli ett spännande år (men Hallååå vilka önskar inte det... ;)

Nä nu blev klockan 17.00 dax för "aftaskaffe"!

Var rädda om er så syns vi snart igen :)