Glad eller ledsen? Kira, Ziva...

Vet inte riktigt vart jag ska börja...
Tar det glada först annars bara gråter jag mig igenom dagboken.

Denna Underbara labbehane är,
Cha's Elskling Enzo "Enzo"
reg nr, SE14584/2018
Och därmed tillika Kiras "Fästman".
 Ja Kirad är parad :)
Enzo med matte Lena bor i Eskilstuna.
Det var såhär...

Kira kom i löp och den tilltänkte hanen som vi sett ut åt henne hade åkt på semester...Jaha? Paniken inföll och jag slängde ut en annons om hane på "labbehanar till avel" och fick många svar men ingen bodde ju nära och vi hade ingen hundvakt så allt såg dystert ut :(
Men så hör Lena av sig och berättar om sin härliga hane Och hon kunde komma till oss !!! 
Underbara Lena kom på torsdags förmiddag men nix, ingen parning kunde bli av då han var så stor och "prickade fel", killen är 60 cm och Kira 53 cm. På fredan så testade vi igen, utan resultat men attans tänkte jag, den här fantastiska hanen Måste vi ha. Ringde djursjukhuset och frågade om insemination, och så blev det.
Lena skulle på valpträff med sin andra hane under helgen så det var lite smått nedstämt men så så erbjöd hon sig att lämna Enzo hos oss under helgen Jippiiii. På kvällen när jag gick ut med dem så sa det "tjoff" och så satt de fast :) Tror nog aldrig jag haft så hög puls av glädje :)))
Lördags morgon och kväll så parade de sig ingen - helt själva när de var lösa (va ju naturligtvis med och höll dem när de satt fast).
På söndagen var det stopp då hade Kira fått nog! På kvällen kom Lena och båda var vi så glada och lyckliga att detta hänt :)
Enzo och Kira är så otroligt lika, samma underbara huvud och ögon, Enzo är ju dock Stor men med samma härliga mentalitet och lugn lite som "tvilling själar". Älskar verkligen denna hane!
Igår måndag åkte de hem till Eskilstuna igen. Slutet gott allting gott - trodde jag!

Direkt de åkt så drog jag till skogs med de små pudlisarna, allt väl men så kom vi hem....
Ziva skrek till och hon vägrade stödja på sitt högra framben. Hm tänkte jag, kanske hon fått bogluxation i höger också? Hon hade det nån gång då och då i sin vänstra bog men där kunde jag få tillbaka ledkulan i skålen och allt var bra men nu... Lilla älskade gumman så ont hon hade och inget jag gjorde funkade. Gav henne Metacam mot smärtan och trodde hon skulle bli bättre, nej hon blev inte bättre :( Djursjukhuset har inte längre nattöppet så hon genomled natten i min famn med smärtstillande tills de öppnade på morgonen. Vi fick tid direkt.
Ziva hade haft så ont under natten att hon bara skakade, när vi kom in på rummet på sjukhuset och veterinären känt på henne så visste hon... hon visste att hon skulle slippa lida mer för hon la sig lungt i min famn och somnade, äntligen!
Fan jag visste att det var kört, jag visste det men när veterinären sa det blev det för mycket.. Lilla älskade Ziva somnade in i min famn :(
Jag lovar det finns inte ord att beskriva min sorg, MIN Ziva hon som första Pudel kom in i kenneln, så nära vi stod varandra hon som var så speciell!
Fasan jag visste att jag skulle gråta när jag skriver det här sån tur att jag skrev det positiva först.
När jag lämnade henne där på djursjukhuset och åkte hem tänkte jag - Vad håller jag på med, Varför har jag kennel när jag är så himla blödig av mig ?
När jag kliver ur bilen hemma så möter mig Kira och bernisarna och de förstår direkt att något är fel, så kärleksfulla och ömsinta! Jag ger Kira en stor kram och viskar, låt oss få glädje med små valpar, hon ger mig en slick över ansiktet, ja kanske är det så, framtiden får utvisa!

Skulle det bli valpar så föds de runt 6 september. 
Pudelvalpar? Jag får fundera lite.

Kram på er alla och snosa på er fyrbenta lite extra - Stort Hjärta till er!
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-